"Härigenom fördes folket till omvändelse" (Eth. 7)

Innan Jared och hans bror gick ned i sina gravar frågade de folket vad de önskade av dem. "Ge oss en kung!" var deras svar. Jareds bror skakade nog på huvudet medan han krasst konstaterade att "sådant förvisso leder till fångenskap" (Eth. 6:22-23).

Samma inställning till frågan om tillsättandet av kungar hade Nephi när hans folk ville att han skulle bli deras kung (2 Ne. 5:18). Även profeten Samuel var tveksam till att ge judarna den kung de bad om. Men Herren sa till honom att ge dem vad de önskade (1 Sam. 8:5-22). Detta ledde till slut till gråt och tandagnisslan.  Herren tilldelar verkligen "människorna [...]  i enlighet med deras viljor, vare sig de är till frälsning eller till undergång" (Alma 29:4), eller som James Hetfield sjöng: "Be careful what you wish for, you just might get it."

Efter många om och men fick jarediterna sin kung. Det dröjde inte många generationer innan problem uppstod.

Under Shules regering kom profeter bland folket som var sända av Herren, och de profeterade att folkets ogudaktighet och avgudadyrkan skulle bringa en förbannelse över landet och att de skulle gå under om de inte omvände sig. Och det hände sig att människorna smädade profeterna och hånade dem. Och det hände sig att kung Shule dömde alla dem som smädade profeterna. Och han utfärdade en lag över hela landet som gav profeterna befogenhet att gå vart de ville, och härigenom fördes folket till omvändelse. Och tack vare att folket omvände sig från sin ondska och avgudadyrkan skonade Herren dem, och de började åter få framgång i landet. Och det hände sig att Shule födde söner och döttrar i sin höga ålder. Och det blev inga fler krig i Shules dagar, och han kom ihåg de stora ting som Herren hade gjort för hans fäder då han förde dem över det stora djupet till det utlovade landet. Därför dömde han i rättfärdighet under alla sina dagar. - Eth. 7:23-27

Detta är inte första gången Herren har skickat profeter till folk i behov av Guds ord och omvändelse. Bara i Mormons bok läser vi om Lehi (1 Ne. 1-2 Ne. 5), Abinadi (Mosiah 11-16), lamaniten Samuel (Hel. 13-15), Ammon och hans bröder (Alma 17-26) m.fl. I Mormons bok läser vi också om Melkisedek som var "kung över Salems land, och hans folk hade tilltagit i ondska och avskyvärdhet, ja, de hade alla gått vilse" och "var fulla av all slags ogudaktighet." "Melkisedek, som hade utövat mäktig tro och mottagit det höga prästadömets ämbete enligt Guds heliga orden, predikade omvändelse för sitt folk" som omvände sig. "Och Melkisedek upprättade fred i landet under sina dagar." (Alma 13:17-18) Mormons bok lär oss om Herrens vägar och hur han interagerar med sina barn. Om vi lär oss detta behöver vi inte, likt Laman och Lemuel, knota som en följd av att vi "inte förstod den Guds handlingssätt som hade skapat dem." (1 Ne. 2:12)

Herren sänder profeter till sina barn, vilket sätter dem i en position att antingen omvända sig eller framhärda och fullt mogna i sin ondska. Konsekvenserna av att inte ta emot profeterna kan vara ödesdigra. I 3 Ne. 10:12 läser vi att "det var den rättfärdigare delen av folket som hade räddats, och det var de som tog emot profeterna och inte stenade dem." Den del som inte tagit emot profeterna, utan stenat, smädat och hånat dem, "sänktes och begravdes i jorden, drunknade i havets djup, brändes upp av eld, överhöljdes eller krossades till döds, fördes de bort av virvelvinden,  överväldigades av rökens töcken eller av mörkret." (jfr 3 Ne. 10:13)

Vari ligger utmaningen när det kommer till att ta emot profeterna? För att ta emot en profet måste vi tro att de är profeter. De profeter som kom till Shules folk vet vi inte så mycket om. Varifrån de kom framgår inte av Moronis förhållandevis korta sammanfattning. Det är inte omöjligt att de kom från ett annat folk, som kanske inte var högt ansedda av jarediterna. Att de, till en början, smädades och hånades var kanske inte så konstigt. Utan att man tar sig tid till att lyssna på en presumtiv profet kommer det vara svårt att förhålla sig till dennes frukt. Och en profets frukt är nyckeln. Jesus sa att vi ska akta oss för falska profeter (underförstått att det kommer komma sanna profeter) och att vi ska känna igen en profet genom dennes frukt (Matt. 7:16 och 3 Ne. 14:16).

Vad är en profets frukt? Helt enkelt dess budskap. Det finns ofta inget annat som kvalificerar honom/henne.

Många folk har utmanats med oväntade, och oönskade, profeter. De ovan nämnda är givna exempel. Den vi kanske har svårast att tänka på i detta sammanhang är Jesus själv. Han kom och vände upp och ner på en religiös tradition. Han kom utan någon synlig myndighet, utan position i den religiösa hierarkin. Det enda som bemyndigade honom var det budskap han anförtrotts från sin Fader. Judarna tog inte emot profeten, de lät korsfästa honom, och de har fått bära konsekvenserna av detta sedan dess.

Shules rättrådiga ingripande gav folket en möjlighet att stilla sin vrede och lyssna och reflektera och kanske be om den frukt de fick predikad för sig. De tog emot profeterna och "började åter få framgång i landet" (detta innebär mer än att de börjar tjäna mer pengar).

Herren verkar agera efter ett mönster, han har ett handlingssätt - han skickar profeter som människorna inte känner igen, med mindre de, med öppna hjärtan och sinnen, hörsammar på budskapet. Den som är bekant med skriften har inga problem att känna igen detta mönster. Frågan är om vi tror att Herren i dag arbetar enligt ett annat mönster. Med andra ord, tror vi att profeter kan komma från utanför kyrkan? En spännande och utmanande fråga. Konsekvenserna av att förkasta Herrens profeter, oavsett varifrån de kommer, kan vara ödesdigra. Så, frågan förtjänar vår uppriktiga uppmärksamhet.