Kunskap om Guds kärlek - ursäkt eller språngbräda (1 Ne. 11)

När vi läser i 1 Nephi är det viktigt, och upplysande, att bevara i minnet, att Nephi gjorde sin uppteckning på plåtarna ca 30 år efter händelserna ägt rum och även efter att hans hjärta ständigt begrundat det som han sett och hört (2 Ne. 5:29-32 och 4:16). 

Ett mycket högt berg!

Det är min bestämda uppfattning att Nephi hade en tanke med kronologin i det han skrev och i de ord han använde, vad han valde att ta med och vad han lämnade utanför. Det finns mycket att fundera över, och upplysas av.

Ett mycket högt berg

I vers 1 läser vi:

Ty det hände sig att sedan jag önskat få kunskap om det som min far hade sett, och då jag trodde att Herren kunde visa det för mig, fördes jag, medan jag satt och begrundade det i mitt hjärta, bort av Herrens Ande, ja, upp på ett mycket högt berg som jag aldrig tidigare hade sett och på vilket jag aldrig tidigare hade satt min fot.

Att bli upptagen på ett högt berg är inte en ovanlig företeelse i skriften. Inte heller är det ovanligt att Guds tjänare söker sig dit självmant (se bl.a. 1 Ne 18:3 och även Jareds broders erfarenhet med Herren).

(Några frågor att ställa sig: vad betyder det att det var ett högt berg? att Nephi blev förd till det höga berget? att Nephi aldrig sett eller satt sin fot på det förut? Eftersom Nephi hade en tanke med vad han skrev tror jag, och upplever att det har kommit till mig, att även detta är tänkt att undervisa oss om Herrens vägar.)

Hur man undviker svåra frågor ställda av en ängel

Väl på berget har Nephi en dialog med, till att börja med, Herrens ande och därefter en ängel. Nephi (rött) beskriver sin dialog med ängeln (orange) så här (smått omskrivet):

Och det hände sig att jag såg och fick se den stora staden Jerusalem och likaså andra städer. Och jag såg staden Nasaret, och i staden Nasaret såg jag en jungfru, och hon var enastående vacker och vit.Och det hände sig att jag såg himlarna öppna. Och en ängel kom ned och ställde sig framför mig, och han sade till mig: Nephi, vad ser du?- En jungfru, vackrare och skönare än alla andra jungfrur.- Förstår du Guds nedlåtelse?- Jag vet att han älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder.- Se, jungfrun som du ser är Guds Sons mor i köttet.Och det hände sig att jag såg att hon fördes bort i Anden. Och sedan hon varit bortförd i Anden under en tid, talade ängeln till mig och sade: Se! Och jag såg och fick åter se jungfrun, och hon bar ett barn i sina armar.- Se Guds Lamm, ja, den evige Faderns Son! Förstår du vad trädet betyder som din far såg?- Ja, det är Guds kärlek som utgjuts i människobarnens hjärtan. Därför är den det mest begärliga av allt.- Ja, och det mest glädjande för själen.Och sedan han hade sagt dessa ord sade han till mig: Se! Och jag såg, och jag fick se Guds Son gå ut bland människobarnen. Och jag såg många falla ned för hans fötter och tillbe honom. Och det hände sig att jag såg att ledstången av järn som min far hade sett var Guds ord som ledde till källan med levande vatten, eller till livets träd. Dessa vatten är en sinnebild för Guds kärlek, och jag såg även att livets träd var en sinnebild för Guds kärlek. (1 Ne. 11:13-25)

Nephi får en fråga som jag tror att många av oss skulle ha svårt att svara på: Förstår du Guds nedlåtelse? Vad svarar man på en sådan fråga? Nephi gjorde det med följande ord:

- Jag vet att han älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder. (1 Ne. 11:17)

Jag har länge tyckt om Nephis svar och inställning. Det hjälper oss ha rätt perspektiv på vår okunnighet och även fokus på en av de viktigaste aspekterna av Guds relation till sina barn. Men, jag har inte förrän nu, försökt förstå hans svar utifrån kontexten i vilket det söktes och gavs. Och nu, när jag ser det från det perspektivet, då ser jag något nytt. Låt mig förklara.

Jakten på Guds hemligheter

Nephis möte med ängeln uppstod inte i ett vakuum utan var en konsekvens av hans önskningar, tro och ansträngningar (läs 1 Ne. 11:1 igen). Tidigare i hans uppteckning läser vi att "Nephi, som var mycket ung, men likväl stor till växten, även hade stor önskan att känna till Guds hemligheter" och att han "därför ropade till Herren, och se, Herren besökte honom och uppmjukade hans hjärta så att han trodde alla de ord som hade talats av hans far." (1 Ne 2:16)

Nephi var en man "with a mission". Han hade en far som såg syner och profeterade. Nephi ville se det hans far såg (och man kan fråga - varför kände han ett så starkt behov av det? varför kunde han inte bara nöja sig med att höra hans fars ord? varför besvära Herren överhuvudtaget?) och, för sig själv, känna till Guds hemligheter. Nephi är i detta ett stort exempel för oss alla.

Jag tror att Nephi förstod det som Joseph Smith undervisade när han sa följande.

Frälsning kan inte komma utan uppenbarelse. Det är fåfängt för vem som helst att vara en Guds tjänare utan den. Ingen man är en Jesu Kristi tjänare utan att vara profet. Ingen man kan vara en Jesu Kristi tjänare utan att han har ett vittnesbörd om Jesus [the testimony of Jesus], och detta är profetians ande. Närhelst frälsning har meddelats, har det skett genom vittnesbörd. Män i innevarande tid vittna om himmel och helvete, men hava icke skådat vare sig himmel eller helvete, och jag säger att ingen man känner till dessa ting utan uppenbarelsens ande. (PJSL s. 137)

Utan kunskap kan vi inte bli frälsta […]. En människa vinner inte frälsning fortare än att hon skaffar sig kunskap, för om hon inte får kunskap, blir hon förd i fångenskap av någon ond makt i den andra världen, emedan onda andar kommer ha mera kunskap, och följaktligen mera makt än många människor, som är på jorden. Därför behövs det uppenbarelse för att hjälpa oss och giva oss kunskap om det som hör Gud till. PJSL s. 187 

Att läsa om andras erfarenheter eller de uppenbarelser som givits till dem, kan aldrig giva oss en vittomfattande åsikt om vårt tillstånd och sanna förhållande till Gud. Kunskap om detta kan endast erhållas genom erfarenhet medelst de förordningar Gud satt fram för det ändamålet. Om ni kunde få skåda in i himlen under endast fem minuter, skulle ni veta mera än om ni hade läst allt som någonsin skrivits om det ämnet. PJSL s. 280

Och så några skriftställen på det.

Ja, den som omvänder sig och utövar tro och som gör goda gärningar och alltid ber utan uppehåll — honom skall det bli givet att känna Guds hemligheter. Ja, honom skall bli givet att uppenbara sådant som aldrig har uppenbarats, ja, honom skall bli givet att föra själar i tusental till omvändelse, på samma sätt som det har blivit oss givet att föra dessa våra bröder till omvändelse. (Alma 26:22) 

Sök inte efter rikedomar utan efter visdom, och se, Guds hemligheter skall avslöjas för er och då skall ni göras rika. Se, den som har evigt liv är rik. (LoF 6:7 och 11:7) 

Be så att du kan få veta Guds hemligheter, och så att du kan översätta och få kunskap från alla dessa forntida uppteckningar som har varit undangömda och som är heliga, och det skall ske dig enligt din tro. (LoF 8:11)

Mot bakgrund av Nephis exempel, Josephs tydliga undervisning och undervisning i skrifterna så står det klart att Guds hemligheter är något alla borde sträva efter att få kännedom om. Ammon ger svaret på frågan hur det går till i versen ovan; omvändelse, utöva tro, göra goda gärningar och be utan uppehåll! Inte svårare än så (i teorin).

Vad har Guds kärlek med allt detta att göra?

Men det här med Guds kärlek då, kan vi inte bara vila i det, känna oss trygga och inte bemöda oss med att snoka i Guds grejer? För det var ju det Nephi gjorde, kanske vi får för oss att säga. Den som säger så har dock inte läst skriften, och om han har gjort det så förstår han den inte (se Jakob 7:10-11).

Guds kärlek är en språngbräda mot högra höjder,
inte en ursäkt att "settle for less"

För Nephi är hans kunskap och upplevelser med Guds kärlek ingen destination. I sitt svar till ängeln bär han vittnesbörd och han förklarar hur han hanterar sin okunskap. Denna okunskap var ett problem för honom. Det faktum att han överhuvudtaget samtalade med en ängel uppe på ett mycket högt berg dit han blev tagen av Herrens ande vittnar för mig om att han var villig att göra vad han behövde för att Herren skulle lösa problemet för honom (därav det faktum att han säger att han blev tagen till det höga berget, för Herren ville visa att, när kunskapen om Guds hemligheter ges till en människa, så är det på Herrens villkor (jfr LoF 88:67-68); för ytterligare insikt i bruket av "berg", se nedan gjort tillägg). 

Nephi vet att Gud älskar sina barn, men han inser också att denna kärlek inte är hela lösningen för att göra dem lika Honom. Kärleken är skälet till Guds inbjudan om att följa hans Son. Genom att vi gör det av egen fri vilja, för att vi verkligen vill, och med ett uppriktigt hjärta, ärligt uppsåt och tro på Kristus, kommer vi lära känna Fadern och Sonen (Joh. 14:9 och 17:3). Guds kärlek tillsammans med vår vilja att komma till Honom genom Sonen gör underverk - ja, till och med evigt liv!
____________

Tillägg: "Upon the mountains" because the mountain is nature's symbol of the ascent to God.  The climb represents repentance and purification of the soul.  When a person stands upon the top of the mountain, she appears to be part of heaven itself and no longer earthbound.  Her profile is with the sky, symbolizing the completion of the ascent back to God. Se mer här.

Pinnens båda ändar

Underrubriken till detta inlägg är: 

Mormons bok och sanningsanspråk

Missionärer, och medlemmar i kyrkan, som använder "Predika mitt evangelium" (PME) som Mormons bok"(s. 108-109).
referensmaterial för hur missionsarbete ska göras, kan läsa följande i kap. 5 "Vad är syftet med

Många människor kommer inte att tro på allting du undervisar om. President Ezra Taft Benson lärde hur Mormons bok kan bli ditt viktigaste hjälpmedel när du ska handskas med sådana situationer.  

”Vi ska använda Mormons bok när vi handskas med invändningar mot kyrkan ... Alla invändningar, vare sig de gäller abort, månggifte, sjunde dagen som sabbat och så vidare beror i grunden på om Joseph och hans efterföljare var och är Guds profeter som erhåller gudomlig uppenbarelse ... Den enda fråga som motståndaren själv måste finna svaret på är om Mormons bok är sann. För om Mormons bok är sann då är Jesus verkligen Kristus, Joseph Smith var hans profet, Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är sann och leds i dag av en profet som får uppenbarelser. Vår främsta uppgift är att förkunna evangeliet och att göra det på ett effektivt sätt. Vi har ingen skyldighet att besvara varje invändning. Varje människa ställs till sist mot trons vägg, och där måste hon ta ställning.” (A Witness and a Warning, s 4–5; Nordstjärnan, maj 1988, s 3–6) 

Det kan till exempel hända att uppriktiga undersökare har invändningar mot det du lärt dem om visdomsordet. Hjälp dem inse att den egentliga frågan för dem är om Joseph Smith talade som Guds profet när denna befallning förnyades i denna tidsutdelning. Du kan till exempel säga: ”För att tro på denna lära krävs en övertygelse om att denna befallning kom till oss genom uppenbarelse från Gud till profeten Joseph Smith. Sättet att få veta att Joseph Smith är en Guds profet är att läsa och fråga Gud om Mormons bok är sann.”  

Undersökarna måste själva klara ut det som de har problem med eller invändningarmot. Du kan vara till hjälp genom att hjälpa dem inrikta sig på vad som stärker deras tro på Jesus Kristus, det vill säga läsa Mormons bok och fråga Gud om den är sann. När de stärker sitt vittnesbörd om återställelsen får de styrka att övervinna sina invändningar och annat som bekymrar dem.  

När du besvarar dessa frågor, kom då ihåg att vår kunskap kommer från nutida profeter — Joseph Smith och hans efterträdare — vilka får direkt uppenbarelse av Gud. Den första fråga en undersökare måste ställa sig är därför om Joseph Smith var en profet, och han eller hon kan få svar på den frågan genom att be och läsa Mormons bok.

Jag håller inte alls med om detta. Men, säger vän av ordning då, om man tar upp ena änden av en pinne tar man även upp andra änden. Det stämmer, säger jag, såvida inte pinnen är väldigt lång och du kan hålla ena änden i handen samtidigt som den andra fortfarande vilar på marken. Utan att gå närmare in på det så vill jag säga följande som en förklaring.

Men innan det måste jag säga (kanske som en spoiler (ALERT!)) att sannheten i Mormons bok inte på något sätt innebär att "Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är sann och leds i dag av en profet som får uppenbarelser." Om kyrkan leds av en profet i dag måste helt och hållet avgöras mot bakgrund av den frukt "profeten" uppvisar.

Bortdribblad av inledningen till Mormons bok

Inledningen till Mormons bok skrevs av Bruce R. McConkie och lades till under 1981. I den kan vi läsa följande.

Vi inbjuder alla människor överallt att läsa Mormons bok, att i sitt hjärta begrunda det budskap den innehåller och sedan fråga Gud, den evige Fadern, i Kristi namn om boken är sann. De som följer denna väg och frågar i tro får ett vittnesbörd om dess sannhet och gudomlighet genom den Helige Andens kraft (se Moroni 10:3–5). 

De som får detta gudomliga vittnesbörd av den Helige Anden kommer också genom samma kraft att veta att Jesus Kristus är världens Frälsare, att Joseph Smith är hans uppenbarare och profet i dessa sista dagar samt att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Herrens rike, än en gång grundat på jorden som förberedelse för Messias andra ankomst.

"Du har fel! Det står rakt upp och ner att om Mormons bok är sann är allt annat sant!"
"Nja,"säger jag, "inte om man läser vad som faktiskt står."

Och just här har vi en stor utmaning. Det är svårt att diskutera sakligt med människor som inte utgår från vad en text faktiskt säger, utan från deras fördom om vad den säger, eller borde säga.

Texten säger; "genom samma kraft" som vi fick en övertygelse om att Mormons bok är av gudomligt ursprung kan vi veta att Jesus är Kristus, Joseph hans profet samt att kyrkan är Guds rike. Det står inte att vi, genom att veta att Mormons bok är "sann", vet allt det andra. Sannolikheten att det andra är sant kanske ökar och vi kan ge "the benefit of the doubt" om vi vet att Mormons bok är "sann", men vi måste fortfarande söka bekräftelse från Gud.

De två ändarna

Om vi har tagit upp en pinne vars ena ände heter "Mormons bok är av gudomligt ursprung", vad heter då den andra änden? Enligt mig finns det mycket den inte heter, men för att inte belasta detta inlägg med för mycket text så menar jag, i korthet, att den heter "Joseph Smith var ett redskap i Guds hand när han frambringade Mormons bok."

Precis som noterats ovan finns det anledning att anta att Joseph även kan ha varit ett redskap i Guds hand att frambringa andra uppenbarelser, kunskap, tempelförordningar, kyrka osv. osv. Men, det är helt andra pinnar och måste tas upp var och en för sig. I tro (belief) kan det dock vara helt rätt att i en övergångsfas utgå från att de stämmer (och Jesus säger ju att vi ska pröva hans ord, Joh. 7:17). Vi kan dock inte stanna där. För kraften i ett antagande är begränsad. Därefter måste vi röra oss mot riktig tro (faith). Dock är det så att riktig tro alltid är centrerad i Gud och Jesus. Tro på att "kyrkan är sann" är inte riktig tro, det är ett försanthållande som rör fakta och inte något som är andligt.

Misstaget som ofta upprepar sig

Många medlemmar i kyrkan köper okritiskt allt som kommer från en ledare, som tror att alla ledare för kyrkan som suttit på "Josephs säte" har varit profeter på samma sätt som han, som tror att allt som kommer från SLC är frukten av uppenbarelse och Guds vilja och att det är nödvändigt för vår frälsning att följa det, även om det kanske går emot sunt förnuft, skriften eller den helige Andens maningar till oss.

De har ett "allt-eller-inget"-, "vitt-eller-svart"-, "på-eller-av"-förhållande till kyrkan. Otvivelaktigt finns det vissa fördelar med ett sådant förhållningssätt (lugn och stillhet i båten, t.ex.). Det finns dock andligt fatala nackdelar.

Ibland händer det att en medlem upplever att bubblan börjar spricka, den fina fasaden krackelera och allt som tidigare var självklart och helt vitt faktiskt är allt från svartaste svart till olika nyanser av grått. Om något är falskt, då blir lätt allt falskt. De lämnar i missmod och ilska, bärandes inombords en känsla över att ha blivit bedragna och lurade.

Väl utanför kyrkan har de kvar sitt "allt-eller-inget"-, "svart-eller-vitt"-, "av-eller-på"-förhållande. Fast där allt tidigare var allt, vitt och på är det nu av, svart och inget. De tycker, och pekar på det ena dokumentet efter det andra, att Joseph var en fullskalig lurendrejare som inte gjorde något gott (ja, jag generaliserar! Men det gör du också, skulle jag tro. Så om du låter mig, för pedagogisk effekt, generalisera, så får du samma privilegium av mig på din blogg. Ok?!). Detta är givetvis inte sant. Joseph gjorde så klart mycket gott. Och han gjorde misstag. Detta gäller för alla historiska figurer. Att säga något annat är naivt och enögt.

Så, det misstaget som ledde dem ut ur kyrkan upprepar de igen. Jag skulle i stället rekommendera ett balanserat förhållningssätt. Hur det ser ut för dig kan jag dock inte svara på. För mig står det dock klart att du måste vara villig att tänka själv. Tänk! Och lyssna på allt och håll fast vid det goda. Gud vill ge dig ljus och sanning. Lita på det. Och var ödmjuk.

Avslutning

Mormons bok är av gudomligt ursprung och den är relevant för min resa till Jesu och Faderns närhet (dvs. frälsning). Det tror jag. Resten då? Ja, det får stå för sig. Kanske hinner vi dit i ett annat inlägg.
______________

Är jag ute och cyklar? Säg till i så fall.

”Välsignad av Herren” (1 Ne. 1-3)

Ett av de mest kända skriftställena i Mormons bok är 1 Ne. 3:7. Det är ett nyckelskriftställe och dess budskap har blivit centralt för ett mormonskt leverne.

Bakgrunden till versen är att Lehi, profet-pappan, i en dröm blev befalld att hans söner skulle hämta mässingsplåtar i Jerusalem. De två äldre bröderna hade klagat. Nephis svar utgör nu aktuell vers. Han sa:

Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem. (1 Ne. 3:7)

Fina ord om att ha full förtröstan på Herren och lyda hans bud. Nephis ord var dock inte början på hans andliga resa, utan ett steg på vägen. I versen efter (v. 8) läser vi följande.

Och det hände sig att när min far hade hört dessa ord blev han mycket glad, ty han förstod att jag hade välsignats av Herren. (1 Ne. 3:8)

Det är, enligt mig, symptomatiskt att det läggs så mycket fokus på Nephis ord, men inte på innebörden i hans fars konstaterande om varför Nephi, med total uppriktighet, kunde säga som han gjorde.

I kyrkan har det under en längre tid (läs: så länge som jag har varit med) varit väldigt mycket fokus på vad man får och inte får göra, vilka typer av kläder som är ok, hur många par örhängen tjejer ”får” ha (killar ska inte ha några alls), var gränsen går för kyskhet osv. osv. Alltså, mycket fokus på vilka danssteg vis ka ta. Det har däremot varit, enligt min upplevelse, för lite fokus på musiken och vår förmåga/oförmåga att höra den. Eller, med andra ord, vi pratar mycket om hur den inre förändringen ska ta sig uttryck, men inte om att den inre förändringen måste äga rum, hur den ska göra det och att det inte spelar någon roll vad vi gör, inte gör, har gjort eller kommer att göra om förändringen inte äger rum.

Alma frågar om vi har upplevt hjärtats mäktiga förändring (Alma 5:14). Det är den vi vill åt. Det var den Nephi upplevde och som gjorde honom redo att ta sig an en svår uppgift från Herren. Låt oss titta på hur det gick till.

Lehi profeterar

En viktig sak att notera är att Nephi gjorde sin uppteckning om dessa händelser minst 30 år efter att de inträffade (se 2 Ne. 5:28-32). Detta innebär, tror jag, att han har en större förståelse för hur enstaka upplevelser passar in i ett mönster. Hans redogörelse i 1 Nephi är genomtänkt och välplanerad (se även detta). Att läsa den med utgångspunkten att Nephi verkligen avser förmedla ett budskap, och inte bara redogöra för vad han haft för sig under sitt liv, gör att texten får en djupare innebörd.

Lehi verkar initialt inte ha varit mer än en troende, kärleksfull man som ödmjukt lyssnade till de budskap som Herren, genom profeter, sände till folket i och omkring Jerusalem. Lehi gick och bad till Herren av hela sitt hjärta för sitt folk. Medan han bad fick han se och höra mycket. På grund av detta bävade och darrade han storligen. Han gick hem och kastade sig på sin säng, överväldigad. Liggandes på sin säng "överväldigad av Anden, fördes han bort i en syn, ja, så att han såg himlarna öppna, och han tyckte sig se Gud sitta på sin tron, omgiven av otaliga skaror av änglar som föreföll sjunga och prisa sin Gud." Lehi fick se en syn, läsa en bok och lära sig om Jerusalems stundande förstörelse. Med denna kunskap och med en nyvunnen kärlek till Herren gick "ut bland folket och började profetera och förkunna för dem det som han hade både sett och hört". Folket ville döda honom.

I en dröm talade Herren till Lehi och befallde honom att ta sin familj och lämna Jerusalem. Av Nephis redogörelse kan vi inte utläsa att Lehi fick någon förklaring till varför (även om syftet kunde ha med mordförsöken att göra). Lehi lydde ändå. Laman och Lemuel var inte så glada. Nephi verkar även han ha varit tveksam, eller, han verkar inte ha nöjt sig med sin fars ord.

Och det hände sig att jag, Nephi, som var mycket ung, men likväl stor till växten, även hade stor önskan att känna till Guds hemligheter. Därför ropade jag till Herren, och se, han besökte mig och uppmjukade mitt hjärta så att jag trodde alla de ord som hade talats av min far. Därför gjorde jag inte uppror emot honom så som mina bröder. Och jag talade till Sam och lät honom veta vad Herren hade uppenbarat för mig genom sin Helige Ande. Och det hände sig att han trodde på mina ord. Men se, Laman och Lemuel ville inte hörsamma mina ord. Och då jag sörjde över deras hjärtans hårdhet ropade jag till Herren för deras skull. Och det hände sig att Herren talade till mig och sade: Välsignad är du Nephi för din tros skull, ty du har sökt mig flitigt med ödmjukt hjärta. Och i den mån som ni håller mina bud skall ni få framgång och ledas till ett löftets land, ja, ett land som jag har berett åt er, ja, ett land som är utvalt framför alla andra länder. (1 Ne. 2:16-20)

I dessa verser finns några intressanta saker.

För det första var Nephis önskan inte att veta om hans pappa var en profet. Han ville lära känna till Guds hemligheter.

För det andra blev han, i detta skede, besökt av den Helige Anden med ett mjukt hjärta som var villigt att tro (notera, på de ord som hade talats av hans far, inte på att hans far var profet; Nephi verkar följa Jesu uppmaning att fokusera på profetens frukt i stället för på profeten själv). På grund av detta mjuka hjärtat och den efterföljande tron gjorde Nephi inte uppror.

För det tredje så bad Nephi för sina hårdhjärtade bröders skull. I detta följer han Lehis exempel som "gick åstad och bad till Herren, ja, av hela sitt hjärta, för sitt folk." (1 Ne. 1:5) Både Nephi och Lehi fick, enligt Nephis redogörelse, större kunskap från Herren efter att de tagit på sig Jesu ok i förhållande till sina medmänniskor. (Jesu ok är bl.a. att träda in mellan Gud och människan. Nephi och Lehi träder in mellan sina medmänniskor och Gud.) En sådan kristuslik person vinner himlens gunst och kan anförtros större och större kunskap om Guds hemligheter.

Nephi mottog, efter att han bett för sina hårdhjärtade bröder, löften och undervisning från Herren. Herren sa dock ingenting till Nephi om att det fanns mässingsplåtar i Jerusalem som de behövde för sin resa. Information om detta och befallningen att (säga till Nephi och hans bröder att) hämta plåtarna gav Herren till Lehi. Laman och Lemuel klagade och sa att det var något svårt Lehi befallt dem. Lehi verkade medge att det var något svårt, men, invände han, det var en Herrens befallning. Jag tror inte att det gav någon tröst till de trolösa bröderna. Nephi däremot, han svarade som vi började detta inlägg, eftersom han blivit välsignad.

Det är, anser jag, lönlöst att vi försöker visa samma hängivenhet till Herrens befallningar som Nephi gjorde, om vi inte innan gått igenom samma välsignande process som han gjorde.

Sen bör vi vara medvetna om att det är Herrens befallningar vi kan lyda med full förtröstan. Vi måste vara säkra på att så är fallet för att vi verkligen ska kunna ha tro. En befallning från någon annan än Herren själv bör vi söka bekräftelse på, oavsett vem den kommer ifrån. Herren står själv vid porten och han håller ingen tjänare där. (2 Ne. 9:41)