Hur ges prästadömet? - Prästadömet "revisited" del 1

Prästadömet!

Det är ”ett ämne av stort intresse och förstås kanske endast av några få i detta släkte” (PJSL s. 129). I vart fall känns det så ju mer jag studerar i skriften.

I kyrkan har vi en uppfattning om vad prästadömet är. I alla fall på ytan. När frågorna blir lite mer detaljerade och de rådande föreställningarna utmanas, ja, då blir svaren inte lika självklara och säkra. När skriften läses för vad den säger, och inte för vad man vill att den ska säga i syfte att bekräfta det man redan "vet", så ger den en annan bild av, framförallt, det melkisedekska prästadömet. Jag kommer här nedan lyfta fram några skriftställen som jag tycker är värda att ta i beaktande när vi pratar om prästadömet.

För mig har mina studier och tankar blivit som ett uppfriskande återbesök till en plats jag trodde jag hade god kännedom om, därav "the revisit".

Jag kommer beröra fyra frågor. Dessa frågor kommer föräras med var sitt inlägg.

1. Hur får man prästadömet?

2. Vem får prästadömet?

3. Vad innebär det att ha prästadömet?

4. Vad är prästadömet?

Givetvis är detta inget försök att en gång för alla bringa klarhet till alla frågor någon någonsin har haft kring prästadömet. Det har jag varken tid, kunskap, förmåga eller uppdrag att göra. Det är inte heller fråga om att redogöra för hur Handbok 2: Kyrkans förvaltning föreskriver att något är eller ska vara eller hur vi i dag gör eller tror i kyrkan. Jag anser det vara mitt privilegium och ansvar att söka bland Herrens ord och försöka förstå Honom bättre. Och detta är inte mer eller mindre än just det, mitt försök att söka och förstå.

1. Hur ges prästadömet?

Det högre prästadömet heter egentligen det heliga prästadömet enligt Guds Sons orden (LoF 107:3). Det kallas dock i dag efter Melkisedek.

26 Nu var Melkisedek en man med tro som utövade rättfärdighet, och som barn fruktade han Gud och täppte till lejons gap och släckte rasande eld.27 Och när han så hade godtagits av Gud ordinerades han till högpräst enligt det förbunds orden som Gud slöt med Enok.28 Det var enligt Guds Sons orden, den orden som inte kom genom människa och inte heller genom någon människas vilja, varken genom far eller mor, varken genom dagars begynnelse eller års ände, utan från Gud.29 Och det gavs till människor genom att han kallade dem med sin egen röst, efter sin egen vilja, ja, till alla som trodde på hans namn. (Joseph Smiths Översättning [av Bibeln], 1 Mos. 14:26–29)

Melkisedek, den man som fått äran att ha Guds Sons orden uppkallad efter sig, ordinerades till högpräst/tog emot det högre prästadömet genom att Gud kallade på honom ”med sin egen röst, efter sin egen vilja, ja, till alla som trodde på hans namn.”

Detta sätt att förläna det högre prästadömet gällde inte bara för Melkisedek, utan alla människor. I Moses bok läser vi:

24 Och det hände sig att när Satan hade gått bort från Moses närhet, lyfte Mose sina ögon mot himlen, fylld av den Helige Anden som vittnar om Fadern och Sonen,25 och medan han åkallade Guds namn såg han åter hans härlighet, ty den vilade på honom, och han hörde en röst som sade: Välsignad är du, Mose, ty jag, den Allsmäktige, har utvalt dig och du skall göras starkare än många vatten, ty de skall lyda dina befallningar som om du vore Gud.26 Och se, jag är med dig ända till dina dagars ände, ty du skall befria mitt folk från träldom, ja, mitt utvalda Israel. (Moses 1: 24-26)

 Genom orden ”många vatten […] skall lyda dina befallningar som om du vore Gud ” gavs Moses det högre prästadömet (detta kommer bli tydligare när fråga 3 behandlas).

Även Nephi mottog det högre prästadömet genom en röst som kom till honom och sa:

Välsignad är du, Nephi, för det du har gjort. Ty jag har sett hur du outtröttligt har förkunnat för detta folk det ord som jag har givit dig. Och du har inte fruktat dem och har inte sökt rädda ditt eget liv, utan har sökt göra min vilja och hålla mina bud. Och eftersom du nu har gjort detta så outtröttligt skall jag välsigna dig för evigt. Och jag skall göra dig mäktig i ord och i handling, i tro och i gärningar, ja, så att allt sker dig enligt ditt ord, ty du kommer inte att be om något som strider mot min vilja. Se, du är Nephi, och jag är Gud. Se, jag betygar för dig i mina änglars närvaro att du skall ha makt över detta folk och skall slå jorden med hungersnöd och med farsoter och undergång, alltefter detta folks ogudaktighet. Se, jag ger dig makt att vad du än beseglar på jorden skall vara beseglat i himlen, och vad du än löser på jorden skall vara löst i himlen, och på så sätt skall du ha makt bland detta folk. Och om du således säger till detta tempel att det skall rämna, så skall det ske. Och om du säger till detta berg: Må du kullkastas och jämnas med marken, så skall det ske. Och se, om du säger att Gud skall slå detta folk, så skall det ske. (Hel. 10:4-10)

I Läran och Förbunden 84:42 varnar Herren de som inte kommer till det prästadöme ”som [de hade] tagit emot” och, fortsatte han, ”som jag nu med min egen röst från himlarna stadfäster på er som är närvarande denna dag.”

Profeten Joseph har sagt följande.

Svar på frågan: Togs det Melkisedekska prästadömet bort, när Moses dog? Allt prästadöme är melkisedekskt, men det finns tre olika delar eller grader av det. Den del som kom Moses att tala till Gud ansikte mot ansikte togs bort, men den som bringade änglabetjäning kvarblev. Alla profeterna hade det Melkisedekska prästadömet och ordinerades av Gud själv. (PJSL s. 155)

I samband med att de tre vittnena (Oliver Cowdery, David Whitmer och Martin Harris) ordinerade de ursprungliga medlemmarna av de tolv apostlarnas kvorum) gav Oliver följande uppmaning:

You have been indebted to other men, in the first instance, for evidence; on that you have acted; but it is necessary that you receive a testimony from heaven for yourselves; so that you can bear testimony to the truth of the Book of Mormon, and that you have seen the face of God. That is more than the testimony of an angel. When the proper time arrives, you shall be able to bear this testimony to the world. When you bear testimony that you have seen God, this testimony God will never suffer to fall, but will bear you out; although many will not give heed, yet others will. You will therefore see the necessity of getting this testimony from heaven. -- Never cease striving until you have seen God face to face. Strengthen your faith; cast off your doubts, your sins, and all your unbelief; and nothing can prevent you from coming to God. Your ordination is not full and complete till God has laid His hand upon you. We require as much to qualify us as did those who have gone before us; God is the same. If the Savior in former days laid His hands upon His disciples, why not in latter days? -- You have our best wishes, you have our most fervent prayers, that you may be able to bear this testimony, that you have seen the face of God. Therefore call upon Him in mighty prayer till you prevail, for it is your duty and your privilege to bear such testimony for yourselves. (History of the Church, vol. II, p. 195-196) 

Handpåläggningen är, enligt Oliver, inte nog - Gud måste lägga sin hand på den som ska vara hans apostel och vittne. Denna uppmaning - att aldrig sluta sträva tills de sett Guds ansikte - gavs till alla apostlar som ordineras fram till 1900-talets början (det upphörde i och med att Reed Smoot kallades till den tolv apostlarnas kvorum).

Det högre prästadömet tas också emot genom en ed och ett förbund. I Läran och förbunden läser vi följande.

Alla de som tar emot detta prästadöme tar emot mig, säger Herren, ty den som tar emot mina tjänare tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot min Fader, och den som tar emot min Fader tar emot min Faders rike. Därför skall allt vad min Fader har ges åt honom. Och detta är i enlighet med den ed och det förbund som tillhör prästadömet. Alla de som tar emot prästadömet tar därför emot min Faders ed och förbund, vilka han inte kan bryta, inte heller kan de upphävas. Men den som bryter detta förbund sedan han har tagit emot det och vänder sig helt och hållet därifrån skall inte få syndernas förlåtelse vare sig i den här världen eller i den kommande världen. (LoF 84:35-41)

Jag har förlänats det melkisedekska prästadömet och ordinerats till högpräst. Men jag har ingen gång slutit ett förbund med Gud eller tagit emot en ed från honom. Tidigare läste vi Herrens ord till Nephi. Även om orden ed och förbund inte används tycker jag att vi, utan att gå för långt i vår tolkning, kan läsa in just detta.

Jag betygar för dig i mina änglars närvaro att du skall ha makt över detta folk och skall slå jorden med hungersnöd och med farsoter och undergång, alltefter detta folks ogudaktighet. Se, jag ger dig makt att vad du än beseglar på jorden skall vara beseglat i himlen, och vad du än löser på jorden skall vara löst i himlen, och på så sätt skall du ha makt bland detta folk. (Hel. 10:6-7)

Dessa ord är klara och tydliga "förbundsord" som påminner oss om förbunden vi sluter i templet. Att detta ed och förbund är något mer än vad jag har tagit emot är tydligt utifrån varningen om att jag, om jag "bryter förbundet sedan jag har tagit emot det och vänder mig helt och hållet därifrån så ska jag inte få syndernas förlåtelse vare sig i den här världen eller i den kommande världen" (LoF 84:41). Samma tanke återfinns i följande citat från Joseph Smith, där han talar om den oförlåtliga synden.

All sins shall be forgiven, except the sin against the Holy Ghost; for Jesus will save all exceptthe sons of perdition. What must a man do to commit the unpardonable sin? He must receive theHoly Ghost, have the heavens opened unto him, and know God, and then sin against Him. Aftera man has sinned against the Holy Ghost, there is no repentance for him. He has got to say that thesun does not shine while he sees it; he has got to deny Jesus Christ when the heavens have beenopened unto him, and to deny the plan of salvation with his eyes open to the truth of it; and fromthat time he begins to be an enemy. This is the case with many apostates of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints. (TPJS 358)

Jag har inte varit nära att välsignas med det som krävs för att, för det första ta emot prästadömets ed och förbund, och för det andra, ta emot den kunskap som krävs för att kunna begå den oförlåtliga synden. Detsamma gäller, och det tror jag de flesta kan hålla med om, de 18-åriga killar som i dag förlänas det melkisedekska prästadömet och ordineras till äldste. Att de, enbart genom sin ordination, löper risken att inte få förlåtelse för sina synder är en befängd tanke. 

Guds direkta inblandning i det faktiska erhållandet av det högre prästadömet är tydlig. Detta är ett spännande och ödmjukande konstaterande att göra. Det är tydligt att vi inte kan nöja oss med en ytlig kunskap om prästadömet.

"Härigenom fördes folket till omvändelse" (Eth. 7)

Innan Jared och hans bror gick ned i sina gravar frågade de folket vad de önskade av dem. "Ge oss en kung!" var deras svar. Jareds bror skakade nog på huvudet medan han krasst konstaterade att "sådant förvisso leder till fångenskap" (Eth. 6:22-23).

Samma inställning till frågan om tillsättandet av kungar hade Nephi när hans folk ville att han skulle bli deras kung (2 Ne. 5:18). Även profeten Samuel var tveksam till att ge judarna den kung de bad om. Men Herren sa till honom att ge dem vad de önskade (1 Sam. 8:5-22). Detta ledde till slut till gråt och tandagnisslan.  Herren tilldelar verkligen "människorna [...]  i enlighet med deras viljor, vare sig de är till frälsning eller till undergång" (Alma 29:4), eller som James Hetfield sjöng: "Be careful what you wish for, you just might get it."

Efter många om och men fick jarediterna sin kung. Det dröjde inte många generationer innan problem uppstod.

Under Shules regering kom profeter bland folket som var sända av Herren, och de profeterade att folkets ogudaktighet och avgudadyrkan skulle bringa en förbannelse över landet och att de skulle gå under om de inte omvände sig. Och det hände sig att människorna smädade profeterna och hånade dem. Och det hände sig att kung Shule dömde alla dem som smädade profeterna. Och han utfärdade en lag över hela landet som gav profeterna befogenhet att gå vart de ville, och härigenom fördes folket till omvändelse. Och tack vare att folket omvände sig från sin ondska och avgudadyrkan skonade Herren dem, och de började åter få framgång i landet. Och det hände sig att Shule födde söner och döttrar i sin höga ålder. Och det blev inga fler krig i Shules dagar, och han kom ihåg de stora ting som Herren hade gjort för hans fäder då han förde dem över det stora djupet till det utlovade landet. Därför dömde han i rättfärdighet under alla sina dagar. - Eth. 7:23-27

Detta är inte första gången Herren har skickat profeter till folk i behov av Guds ord och omvändelse. Bara i Mormons bok läser vi om Lehi (1 Ne. 1-2 Ne. 5), Abinadi (Mosiah 11-16), lamaniten Samuel (Hel. 13-15), Ammon och hans bröder (Alma 17-26) m.fl. I Mormons bok läser vi också om Melkisedek som var "kung över Salems land, och hans folk hade tilltagit i ondska och avskyvärdhet, ja, de hade alla gått vilse" och "var fulla av all slags ogudaktighet." "Melkisedek, som hade utövat mäktig tro och mottagit det höga prästadömets ämbete enligt Guds heliga orden, predikade omvändelse för sitt folk" som omvände sig. "Och Melkisedek upprättade fred i landet under sina dagar." (Alma 13:17-18) Mormons bok lär oss om Herrens vägar och hur han interagerar med sina barn. Om vi lär oss detta behöver vi inte, likt Laman och Lemuel, knota som en följd av att vi "inte förstod den Guds handlingssätt som hade skapat dem." (1 Ne. 2:12)

Herren sänder profeter till sina barn, vilket sätter dem i en position att antingen omvända sig eller framhärda och fullt mogna i sin ondska. Konsekvenserna av att inte ta emot profeterna kan vara ödesdigra. I 3 Ne. 10:12 läser vi att "det var den rättfärdigare delen av folket som hade räddats, och det var de som tog emot profeterna och inte stenade dem." Den del som inte tagit emot profeterna, utan stenat, smädat och hånat dem, "sänktes och begravdes i jorden, drunknade i havets djup, brändes upp av eld, överhöljdes eller krossades till döds, fördes de bort av virvelvinden,  överväldigades av rökens töcken eller av mörkret." (jfr 3 Ne. 10:13)

Vari ligger utmaningen när det kommer till att ta emot profeterna? För att ta emot en profet måste vi tro att de är profeter. De profeter som kom till Shules folk vet vi inte så mycket om. Varifrån de kom framgår inte av Moronis förhållandevis korta sammanfattning. Det är inte omöjligt att de kom från ett annat folk, som kanske inte var högt ansedda av jarediterna. Att de, till en början, smädades och hånades var kanske inte så konstigt. Utan att man tar sig tid till att lyssna på en presumtiv profet kommer det vara svårt att förhålla sig till dennes frukt. Och en profets frukt är nyckeln. Jesus sa att vi ska akta oss för falska profeter (underförstått att det kommer komma sanna profeter) och att vi ska känna igen en profet genom dennes frukt (Matt. 7:16 och 3 Ne. 14:16).

Vad är en profets frukt? Helt enkelt dess budskap. Det finns ofta inget annat som kvalificerar honom/henne.

Många folk har utmanats med oväntade, och oönskade, profeter. De ovan nämnda är givna exempel. Den vi kanske har svårast att tänka på i detta sammanhang är Jesus själv. Han kom och vände upp och ner på en religiös tradition. Han kom utan någon synlig myndighet, utan position i den religiösa hierarkin. Det enda som bemyndigade honom var det budskap han anförtrotts från sin Fader. Judarna tog inte emot profeten, de lät korsfästa honom, och de har fått bära konsekvenserna av detta sedan dess.

Shules rättrådiga ingripande gav folket en möjlighet att stilla sin vrede och lyssna och reflektera och kanske be om den frukt de fick predikad för sig. De tog emot profeterna och "började åter få framgång i landet" (detta innebär mer än att de börjar tjäna mer pengar).

Herren verkar agera efter ett mönster, han har ett handlingssätt - han skickar profeter som människorna inte känner igen, med mindre de, med öppna hjärtan och sinnen, hörsammar på budskapet. Den som är bekant med skriften har inga problem att känna igen detta mönster. Frågan är om vi tror att Herren i dag arbetar enligt ett annat mönster. Med andra ord, tror vi att profeter kan komma från utanför kyrkan? En spännande och utmanande fråga. Konsekvenserna av att förkasta Herrens profeter, oavsett varifrån de kommer, kan vara ödesdigra. Så, frågan förtjänar vår uppriktiga uppmärksamhet.