Den mormonska frälsningen och "begåvningen"

Medlemmar i kyrkan, däribland jag själv, har genom åren stött på patrull i diskussioner med andra kristna. När det pratas om frälsning uppstår en oförmåga att komma till konsensus. Eller, jag, och säkert andra med mig, har blivit frustrerade när vår syn på frälsning inte vinner acceptans hos diskussionspartnern. Jag har tyvärr aldrig varit med om att förståelse för den andres position har nåtts (och detta är givetvis på grund av brister på min sida). Syftet med detta inlägg är inte att få andra kristna att tro som mormonerna, utan att utmana det mormonerna tror sig tro på. Med det sagt - nu kör vi!

Det celestiala rikets tre grader

Den tredje himmel Paulus pratade om (2 Kor. 12:2) kallas av mormoner "det celestiala riket" och liknas vid solens härlighet. De andra två himlarna kallas terrestiala riket (och liknas vid månens härlighet) och telestiala riket (och liknas vid stjärnornas härlighet). När mormoner pratar om frälsning pratar de om den högsta härligheten - det celestiala riket. Det är där Gud Fadern är, så där finner man den ultimata frälsningen och återlösningen.

Dock, i skrifterna läser vi att det "i den celestiala härligheten finns det tre himlar eller grader, och för att uppnå den högsta måste en människa ingå i denna prästadömets orden [det vill säga det nya och eviga äktenskapsförbundet]. Och om hon inte gör det kan hon inte uppnå den. Hon kan inträda i de andra, men det är slutet på hennes rike. Hon kan inte föröka sig." (LoF 131:1-4)

Dopet betraktas ofta som porten till det celestiala riket (2 Nephi 31:17) och därmed till den första himlen eller graden däri. Vad som är porten till mellanhimlen är oklart. Det ryktas om att mottagandet av begåvningen (det som i regel kallas "att gå igenom templet" eller "ta emot sin begåvning") är porten till mellanhimlen. Kanske mer förvånande är det faktum att det också finns goda skäl till att också tro att verserna i LoF 131 är grundade på rykten de med. Efter en närmare granskning är det alltså oklart huruvida det verkligen finns tre grader i det celestiala riket så som mormonerna generellt tror. Och, som vi kan se här nedanför är det, enligt mig, också tydligt att dopet endast är en del av porten till det celestiala riket.

Något om "begåvningen"

Innan jag går vidare med lite tankar kring den "mormons frälsningen" vill jag säga något kort om "begåvningen" och ryktet att den skulle vara en port.

För vad det är värt, så tror jag inte att deltagandet i presentationen av begåvningen (vilket det faktiskt kallas i templet) är en port överhuvudtaget. Presentationen av begåvningen är, precis som det låter, en presentation. Den är inte "the real thing". Begåvningen, så som den tas emot i templet, kan liknas vid en föreläsning om hur du stiftar lag. Du får höra om motioner, remissinstanser, debatter i Riksdagen, röstning i kammaren osv. Även efter en sådan föreläsning framstår det som ganska självklart att du, genom närvarandet vid den, inte har stiftat någon lag ännu. 

Det som skiljer dig som person före föreläsningen från den som deltagit vid den är en djupare kunskap och förståelse för processen. För att verkligen stifta lag behöver du, inte överraskande, lita på föreläsaren och följa processen. Kanske kan du prata med andra som arbetar med processen och få höra lite vittnesmål om hur det har funkat för dem.

Så är det med begåvningen. Du blir, enligt min mening, inte begåvad genom att endast närvara vid presentationen av begåvningen. Däremot blir du begåvad genom att, dag för dag, följa den process du undervisats om. När du, precis som presentationen visar, i detta liv får tala med Herren genom förlåten (jfr LoF 67:10), då är du verkligen begåvad. Presentationen av begåvningen i templet är på detta sätt inte ett mål, utan ett redskap. En sådan begåvning är, enligt Josephs undervisning, en förutsättning för celestial härlighet (se PJSL s. 129-130 samt fotnot 1).

"Synen"

Många av de uppenbarelser som återfinns i Läran och Förbunden är nedskrivna efter att de mottogs. Vissa flera år efter själva uppenbarelsen (t.ex. LoF 132 mottogs någon gång mellan 1829-1831 men skrevs ned först på 1840-talet). Många av dessa uppenbarelser redigerades innan de publicerades, allt för att texten så korrekt som möjligt skulle motsvara uppenbarelsen given. Av detta kan vi lära att alla uppenbarelser Herren ger inte är givna ord för ord, utan mer förmedlade i bilder eller tankar som vi sedan får försöka sätta ord på så gott vi kan. Vi kan då, som Joseph, vilja gå tillbaka över texten och redigera den. 

Med Läran och Förbunden 76 är det dock annorlunda - Joseph och Sidney Rigdon blev "befallda att skriva ned [synen] medan [de] ännu var i Anden." (LoF 76:113) De ord som de skrev ned var de som förmedlades av Herren genom Anden.

I Läran och förbunden från 1835 fick kapitlet som motsvarar dagens LoF 76 rubriken "A Vision". Bland medlemmarna i kyrkan kallades synen för just "the Vision". Jag ska därför kalla den "Synen".

Synen börjar med att Joseph och Sidney får se Jesus och hans härlighet. Därefter "kastas" de ned i det yttersta mörkret. Kanske var det denna häftiga förändring som Joseph hade i sinnet när han uttryckte följande:

Det som hör Gud till är av stor vikt, och endast tid och erfarenhet och omsorgsfulla och högtidliga och djupa tankar kan utforska det. Ditt sinne, o människa, om du önskar leda någon själ till frälsning, måste sträcka sig lika högt som de högsta himlar, och utforska och begrunda den mörkaste avgrund och evighetens vida fält — du måste stå i förbindelse med Gud. (PJSL s. 118)

Efter "den mörkaste avgrunden" fick de sedan se "de som ska komma fram i de rättfärdigas uppståndelse", de vars "kroppar är celestiala, vilkas härlighet är som solens, ja, som Guds härlighet", "de som bor i [Guds] närhet"och de som "är den Förstföddes församling" (LoF 76:50, 70, 94). Del del av synen som är relevant för studier om den "mormonska frälsningen" är verserna 50-70 och 92-96. Dessa verser citeras nedan i sin helhet. Eftersom beskrivningen av de "celestiala" innehåller olika tempus är dessa särskiljda genom olika färger (presens (nutid, t.ex. gör), preteritum/imperfekt (dåtid, t.ex. gjorde), perfekt (fullbordade händelser, t.ex. har gjort), futurum (sådant som ännu inte inträffat, t.ex. ska göra).

  50 Och åter bär vi vittnesbörd, ty vi såg och hörde, och detta är Kristi evangeliums vittnesbörd om dem som skall komma fram i de rättfärdigas uppståndelse:
  51 Det är de som tog emot Jesu vittnesbörd och trodde på hans namn samt lät döpa sig i likhet med hans begravning, genom att begravas i vattnet i hans namn, och detta enligt den befallning som han har givit —
  52 för att de genom att hålla hans bud skall kunna bli tvättade och renade från alla sina synder och ta emot den Helige Anden genom handpåläggning av den som är ordinerad och beseglad till denna myndighet,
  53 och som genom tro övervinner och beseglas genom löftets Helige Ande, som Fadern utgjuter över alla dem som är rättfärdiga och sanna.
  54 Det är de som utgör den Förstföddes församling.
  55 Det är de i vilkas händer Fadern har givit allt.
  56 Det är de som är präster och kungar, som har tagit emot av hans fullhet och av hans härlighet
  57 och är den Allrahögstes präster enligt Melkisedeks orden, vilket var enligt Enoks orden, vilket var enligt den enfödde Sonens orden,
  58 därför är de, som det står skrivet, gudar, ja, Guds söner.
  59 Därför är allting deras, både vad gäller liv eller död, eller det nuvarande eller det tillkommande, allt är deras och de hör Kristus till, och Kristus hör Gud till.
  60 Och de skall övervinna allt.
  61 Låt därför ingen människa berömma sig av människa, utan låt henne hellre berömma sig av Gud, som skall lägga alla fiender under sina fötter.
  62 Dessa skall bo i Guds och Kristi närhet i evigheters evighet.
  63 Det är dessa som han skall föra med sig när han kommer i himlens skyar för att regera på jorden över sitt folk.
  64 Det är dessa som skall få del i den första uppståndelsen.
  65 Det är dessa som skall komma fram i de rättfärdigas uppståndelse.
  66 Det är dessa som har kommit till Sions berg och till den levande Gudens stad, den himmelska platsen, den heligaste av alla.
  67 Det är dessa som har kommit till en otalig skara av änglar, till Enoks och den Förstföddes allmänna församling och kyrka.
  68 Det är dessa vilkas namn är uppskrivna i himlen, där Gud och Kristus är allas domare. 
  69 Det är dessa som är rättfärdiga människor, fullkomliggjorda genom Jesus, det nya förbundets medlare, som åstadkom denna fullkomliga försoning genom att utgjuta sitt eget blod.
  70 Det är dessa vilkas kroppar är celestiala, vilkas härlighet är som solens, ja, som Guds härlighet, den högsta av alla, av vilken härlighet solen på himlavalvet beskrivs vara en sinnebild.

  92 Och sålunda såg vi de celestialas härlighet, som överträffar allt — där Gud, ja, Fadern, regerar på sin tron i evigheters evighet,
  93 framför vars tron allting bugar i ödmjuk vördnad och lovprisar honom i evigheters evighet.
  94 De som bor i hans närhet är den Förstföddes församling, och de ser som de är sedda och känner som de är kända, eftersom de har tagit emot av hans fullhet och av hans nåd,
  95 och han gör dem jämlika i kraft och i makt och i herradöme.
  96 Och den celestiala härligheten är en, liksom solens härlighet är en.

De celestiala är mycket mer än "bara" döpta - de är gudar (om din uppfattning om vad som utgör en gud utmanas av detta så är det ok). De celestiala beskrivs som saker de har gjort och har fått, saker som de är och som de har blivit, och saker som ska bli deras och som de ska göra. De celestiala har, i mångt och mycket, i detta liv redan blivit det de kommer vara genom evigheten. Eller med andra ord, om du i detta liv inte tar emot det som ska tas emot i detta liv så kommer ingenting av det som ges i nästa liv att komma dig till del. Detta liv är, precis som Alma sa, "tiden för människorna att bereda sig att möta Gud, ja se, detta livets dag är dagen för människorna att utföra sina verk" (Alma 34:32).

________________________________________________________________________________

1) "Den andre Hugsvalaren, som det talas om, är ett ämne av stort intresse och förstås kanske endast av några få i detta släkte. Sedan en person har fått tro på Kristus, omvänt sig från sina synder och blivit döpt till syndernas förlåtelse och erhållit den Helige Anden (genom handpåläggning), vilken är den förste Hugsvalaren, och om han sedan fortsätter att ödmjuka sig inför Gud och hungrar och törstar efter rättfärdighet och lever av varje Guds ord, skall Herren snart säga till honom: Son, du skall bliva upphöjd. Då Herren har prövat honom noga och funnit, att han är fast besluten att tjäna Herren, trots alla risker och hinder, så skall den personen finna sin kallelse och utkorelse säkerställd och då skall han erhålla förmånen att mottaga den andre Hugsvalaren, vilken Herren har lovat de heliga, såsom det står i Joh. 14:12-27. Lägg märke till verserna 16, 17, 18, 21 och 23: [dessa verser citeras] Vad är då denne andre Hugsvalare? Det är ingen mer eller mindre än Herren Jesus Kristus själv. Detta är summan av det hela: Då någon erhåller denna sista Hugsvalare, ledsagas och betjänas han av Jesus Kristus personligen eller då visar sig Jesus Kristus för honom tid efter annan, och Jesus skall även uppenbara Fadern för honom, och de skola taga sin boning hos honom, och himlarna öppnas i syner för honom och Herren skall undervisa honom ansikte mot ansikte och han kan få fullkomlig kunskap om Guds rikes hemligheter. Detta nådde de forna heliga, då de hade sådana härliga syner - Jesaja, Hesekiel, Johannes på ön Patmos, Paulus i de tre himlarna och alla de heliga, som hade gemenskap med den Förstföddes allmänna församling och kyrka." - PJSL s. 130