"Till er som tillhör kyrkan" (Moroni 7)

Moroni 7 är ett enormt kapitel av helig skrift. Av den första versen lär vi oss att det är en redogörelse för Moronis fars, Mormons, undervisning i synagogan. Vers 3 lyder som följer.

Därför vill jag tala till er som tillhör kyrkan, som är Kristi fridsamma efterföljare och som har fått ett tillräckligt hopp varigenom ni kan gå in i Herrens vila från nu och allt framgent, till dess ni vilar hos honom i himlen.

Platsen där kyrkan träffas och
samtalar om sina själars välfärd.

 Från dessa ord kan vi hämta en definition av Jesu kyrka.

• De är Kristi fridsamma efterföljare.
• De har fått ett hopp i Kristus.
• Genom detta hopp kan de gå in i Herrens vila nu.
• Denna förmåga att gå in i Herrens vila förblir hos dem.
• De kommer att uppleva samma vila hos Herren i himlen.

Ytterligare en definition av Jesu kyrka återfinns i Läran och Förbunden.

Se, detta är min lära: Den som omvänder sig och kommer till mig, han är min kyrka. - LoF 10:67

Definitionen av vad kyrkan är skiljer sig kraftigt åt bland medlemmar i kyrkan. Ibland hör jag någon fråga "vad säger kyrkan om det?", vilket kan tolkas som att de tror att kyrkan är något/någon/några annat/annan/andra än de själva. Från andra håll hör jag att kyrkan är den högsta ledningen och vi följer den. Senast igår hörde jag att kyrkan är det som händer när vi kommer samman och "talar om våra själars välfärd" (Moroni 6:5). Detta är, enligt min mening, helt sant och även korrekt sett till vad skriften undervisar om.

Rock Waterman har noterat följande om ursprunget till ordet kyrka (church).

In our bibles, "church" is translated from the Greek word, "Ecclesia" which loosely meant "the called out ones" or "assembly." The word ecclesia didn't even have a religious connotation in the beginning. It was a military term, as when soldiers are called out to assemble. It later came to describe any assembly of people who shared a common interest, such as a town council or a guild. So when translating the New Testament from Greek to English, the King James translators simply took every instance where "assembly" appeared in Greek and substituted the word "church." 

Ordet som är översatt till kyrkan avser egentligen dig och mig, dess medlemmar. Det vi tror, det är vad den egentliga kyrkan tror. Kyrkans ledare är till för att tjäna dess medlemmar och ska, om de anser att medlemmarna är felinformerade eller ute på doktrinärt eller moraliskt hal is, med överbevisning, långmodighet, mildhet, ödmjukhet, uppriktig kärlek, välvilja och ren kunskap som storligen skall utvidga själen, utan hyckleri och utan svek (LoF 121:40) försöka återvinna respektive medlem till den rätta vägen (Joh. 14:6) och undervisa om den långt bättre vägen genom vi kan få del av den himmelska gåvan (Eth. 12:8, 11; se även Moroni 6:4) som finns förberedd. Denna princip är långt viktigare än vi kanske tror, för den prästadömsbärare som "utövar kontroll eller herravälde eller tvång över människobarnens själar genom någon grad av orättfärdighet" får himlarna att dra sig tillbaka, Herrens Ande sörjer och det är slut med den mannens prästadöme eller myndighet. Och innan den mannen "vet ordet av är han lämnad åt sig själv att sparka mot udden, att förfölja de heliga och att kämpa mot Gud". (LoF 121:37-38)

Noterbart från Moroni 7:3 är att Jesu kyrka har gått in i hans vila i detta liv. Vad innebär denna vila? Någon anna gång kanske vi får anledning att återvända till denna fråga. Till dess - vad tror du det betyder?

Den mormonska frälsningen och "begåvningen"

Medlemmar i kyrkan, däribland jag själv, har genom åren stött på patrull i diskussioner med andra kristna. När det pratas om frälsning uppstår en oförmåga att komma till konsensus. Eller, jag, och säkert andra med mig, har blivit frustrerade när vår syn på frälsning inte vinner acceptans hos diskussionspartnern. Jag har tyvärr aldrig varit med om att förståelse för den andres position har nåtts (och detta är givetvis på grund av brister på min sida). Syftet med detta inlägg är inte att få andra kristna att tro som mormonerna, utan att utmana det mormonerna tror sig tro på. Med det sagt - nu kör vi!

Det celestiala rikets tre grader

Den tredje himmel Paulus pratade om (2 Kor. 12:2) kallas av mormoner "det celestiala riket" och liknas vid solens härlighet. De andra två himlarna kallas terrestiala riket (och liknas vid månens härlighet) och telestiala riket (och liknas vid stjärnornas härlighet). När mormoner pratar om frälsning pratar de om den högsta härligheten - det celestiala riket. Det är där Gud Fadern är, så där finner man den ultimata frälsningen och återlösningen.

Dock, i skrifterna läser vi att det "i den celestiala härligheten finns det tre himlar eller grader, och för att uppnå den högsta måste en människa ingå i denna prästadömets orden [det vill säga det nya och eviga äktenskapsförbundet]. Och om hon inte gör det kan hon inte uppnå den. Hon kan inträda i de andra, men det är slutet på hennes rike. Hon kan inte föröka sig." (LoF 131:1-4)

Dopet betraktas ofta som porten till det celestiala riket (2 Nephi 31:17) och därmed till den första himlen eller graden däri. Vad som är porten till mellanhimlen är oklart. Det ryktas om att mottagandet av begåvningen (det som i regel kallas "att gå igenom templet" eller "ta emot sin begåvning") är porten till mellanhimlen. Kanske mer förvånande är det faktum att det också finns goda skäl till att också tro att verserna i LoF 131 är grundade på rykten de med. Efter en närmare granskning är det alltså oklart huruvida det verkligen finns tre grader i det celestiala riket så som mormonerna generellt tror. Och, som vi kan se här nedanför är det, enligt mig, också tydligt att dopet endast är en del av porten till det celestiala riket.

Något om "begåvningen"

Innan jag går vidare med lite tankar kring den "mormons frälsningen" vill jag säga något kort om "begåvningen" och ryktet att den skulle vara en port.

För vad det är värt, så tror jag inte att deltagandet i presentationen av begåvningen (vilket det faktiskt kallas i templet) är en port överhuvudtaget. Presentationen av begåvningen är, precis som det låter, en presentation. Den är inte "the real thing". Begåvningen, så som den tas emot i templet, kan liknas vid en föreläsning om hur du stiftar lag. Du får höra om motioner, remissinstanser, debatter i Riksdagen, röstning i kammaren osv. Även efter en sådan föreläsning framstår det som ganska självklart att du, genom närvarandet vid den, inte har stiftat någon lag ännu. 

Det som skiljer dig som person före föreläsningen från den som deltagit vid den är en djupare kunskap och förståelse för processen. För att verkligen stifta lag behöver du, inte överraskande, lita på föreläsaren och följa processen. Kanske kan du prata med andra som arbetar med processen och få höra lite vittnesmål om hur det har funkat för dem.

Så är det med begåvningen. Du blir, enligt min mening, inte begåvad genom att endast närvara vid presentationen av begåvningen. Däremot blir du begåvad genom att, dag för dag, följa den process du undervisats om. När du, precis som presentationen visar, i detta liv får tala med Herren genom förlåten (jfr LoF 67:10), då är du verkligen begåvad. Presentationen av begåvningen i templet är på detta sätt inte ett mål, utan ett redskap. En sådan begåvning är, enligt Josephs undervisning, en förutsättning för celestial härlighet (se PJSL s. 129-130 samt fotnot 1).

"Synen"

Många av de uppenbarelser som återfinns i Läran och Förbunden är nedskrivna efter att de mottogs. Vissa flera år efter själva uppenbarelsen (t.ex. LoF 132 mottogs någon gång mellan 1829-1831 men skrevs ned först på 1840-talet). Många av dessa uppenbarelser redigerades innan de publicerades, allt för att texten så korrekt som möjligt skulle motsvara uppenbarelsen given. Av detta kan vi lära att alla uppenbarelser Herren ger inte är givna ord för ord, utan mer förmedlade i bilder eller tankar som vi sedan får försöka sätta ord på så gott vi kan. Vi kan då, som Joseph, vilja gå tillbaka över texten och redigera den. 

Med Läran och Förbunden 76 är det dock annorlunda - Joseph och Sidney Rigdon blev "befallda att skriva ned [synen] medan [de] ännu var i Anden." (LoF 76:113) De ord som de skrev ned var de som förmedlades av Herren genom Anden.

I Läran och förbunden från 1835 fick kapitlet som motsvarar dagens LoF 76 rubriken "A Vision". Bland medlemmarna i kyrkan kallades synen för just "the Vision". Jag ska därför kalla den "Synen".

Synen börjar med att Joseph och Sidney får se Jesus och hans härlighet. Därefter "kastas" de ned i det yttersta mörkret. Kanske var det denna häftiga förändring som Joseph hade i sinnet när han uttryckte följande:

Det som hör Gud till är av stor vikt, och endast tid och erfarenhet och omsorgsfulla och högtidliga och djupa tankar kan utforska det. Ditt sinne, o människa, om du önskar leda någon själ till frälsning, måste sträcka sig lika högt som de högsta himlar, och utforska och begrunda den mörkaste avgrund och evighetens vida fält — du måste stå i förbindelse med Gud. (PJSL s. 118)

Efter "den mörkaste avgrunden" fick de sedan se "de som ska komma fram i de rättfärdigas uppståndelse", de vars "kroppar är celestiala, vilkas härlighet är som solens, ja, som Guds härlighet", "de som bor i [Guds] närhet"och de som "är den Förstföddes församling" (LoF 76:50, 70, 94). Del del av synen som är relevant för studier om den "mormonska frälsningen" är verserna 50-70 och 92-96. Dessa verser citeras nedan i sin helhet. Eftersom beskrivningen av de "celestiala" innehåller olika tempus är dessa särskiljda genom olika färger (presens (nutid, t.ex. gör), preteritum/imperfekt (dåtid, t.ex. gjorde), perfekt (fullbordade händelser, t.ex. har gjort), futurum (sådant som ännu inte inträffat, t.ex. ska göra).

  50 Och åter bär vi vittnesbörd, ty vi såg och hörde, och detta är Kristi evangeliums vittnesbörd om dem som skall komma fram i de rättfärdigas uppståndelse:
  51 Det är de som tog emot Jesu vittnesbörd och trodde på hans namn samt lät döpa sig i likhet med hans begravning, genom att begravas i vattnet i hans namn, och detta enligt den befallning som han har givit —
  52 för att de genom att hålla hans bud skall kunna bli tvättade och renade från alla sina synder och ta emot den Helige Anden genom handpåläggning av den som är ordinerad och beseglad till denna myndighet,
  53 och som genom tro övervinner och beseglas genom löftets Helige Ande, som Fadern utgjuter över alla dem som är rättfärdiga och sanna.
  54 Det är de som utgör den Förstföddes församling.
  55 Det är de i vilkas händer Fadern har givit allt.
  56 Det är de som är präster och kungar, som har tagit emot av hans fullhet och av hans härlighet
  57 och är den Allrahögstes präster enligt Melkisedeks orden, vilket var enligt Enoks orden, vilket var enligt den enfödde Sonens orden,
  58 därför är de, som det står skrivet, gudar, ja, Guds söner.
  59 Därför är allting deras, både vad gäller liv eller död, eller det nuvarande eller det tillkommande, allt är deras och de hör Kristus till, och Kristus hör Gud till.
  60 Och de skall övervinna allt.
  61 Låt därför ingen människa berömma sig av människa, utan låt henne hellre berömma sig av Gud, som skall lägga alla fiender under sina fötter.
  62 Dessa skall bo i Guds och Kristi närhet i evigheters evighet.
  63 Det är dessa som han skall föra med sig när han kommer i himlens skyar för att regera på jorden över sitt folk.
  64 Det är dessa som skall få del i den första uppståndelsen.
  65 Det är dessa som skall komma fram i de rättfärdigas uppståndelse.
  66 Det är dessa som har kommit till Sions berg och till den levande Gudens stad, den himmelska platsen, den heligaste av alla.
  67 Det är dessa som har kommit till en otalig skara av änglar, till Enoks och den Förstföddes allmänna församling och kyrka.
  68 Det är dessa vilkas namn är uppskrivna i himlen, där Gud och Kristus är allas domare. 
  69 Det är dessa som är rättfärdiga människor, fullkomliggjorda genom Jesus, det nya förbundets medlare, som åstadkom denna fullkomliga försoning genom att utgjuta sitt eget blod.
  70 Det är dessa vilkas kroppar är celestiala, vilkas härlighet är som solens, ja, som Guds härlighet, den högsta av alla, av vilken härlighet solen på himlavalvet beskrivs vara en sinnebild.

  92 Och sålunda såg vi de celestialas härlighet, som överträffar allt — där Gud, ja, Fadern, regerar på sin tron i evigheters evighet,
  93 framför vars tron allting bugar i ödmjuk vördnad och lovprisar honom i evigheters evighet.
  94 De som bor i hans närhet är den Förstföddes församling, och de ser som de är sedda och känner som de är kända, eftersom de har tagit emot av hans fullhet och av hans nåd,
  95 och han gör dem jämlika i kraft och i makt och i herradöme.
  96 Och den celestiala härligheten är en, liksom solens härlighet är en.

De celestiala är mycket mer än "bara" döpta - de är gudar (om din uppfattning om vad som utgör en gud utmanas av detta så är det ok). De celestiala beskrivs som saker de har gjort och har fått, saker som de är och som de har blivit, och saker som ska bli deras och som de ska göra. De celestiala har, i mångt och mycket, i detta liv redan blivit det de kommer vara genom evigheten. Eller med andra ord, om du i detta liv inte tar emot det som ska tas emot i detta liv så kommer ingenting av det som ges i nästa liv att komma dig till del. Detta liv är, precis som Alma sa, "tiden för människorna att bereda sig att möta Gud, ja se, detta livets dag är dagen för människorna att utföra sina verk" (Alma 34:32).

________________________________________________________________________________

1) "Den andre Hugsvalaren, som det talas om, är ett ämne av stort intresse och förstås kanske endast av några få i detta släkte. Sedan en person har fått tro på Kristus, omvänt sig från sina synder och blivit döpt till syndernas förlåtelse och erhållit den Helige Anden (genom handpåläggning), vilken är den förste Hugsvalaren, och om han sedan fortsätter att ödmjuka sig inför Gud och hungrar och törstar efter rättfärdighet och lever av varje Guds ord, skall Herren snart säga till honom: Son, du skall bliva upphöjd. Då Herren har prövat honom noga och funnit, att han är fast besluten att tjäna Herren, trots alla risker och hinder, så skall den personen finna sin kallelse och utkorelse säkerställd och då skall han erhålla förmånen att mottaga den andre Hugsvalaren, vilken Herren har lovat de heliga, såsom det står i Joh. 14:12-27. Lägg märke till verserna 16, 17, 18, 21 och 23: [dessa verser citeras] Vad är då denne andre Hugsvalare? Det är ingen mer eller mindre än Herren Jesus Kristus själv. Detta är summan av det hela: Då någon erhåller denna sista Hugsvalare, ledsagas och betjänas han av Jesus Kristus personligen eller då visar sig Jesus Kristus för honom tid efter annan, och Jesus skall även uppenbara Fadern för honom, och de skola taga sin boning hos honom, och himlarna öppnas i syner för honom och Herren skall undervisa honom ansikte mot ansikte och han kan få fullkomlig kunskap om Guds rikes hemligheter. Detta nådde de forna heliga, då de hade sådana härliga syner - Jesaja, Hesekiel, Johannes på ön Patmos, Paulus i de tre himlarna och alla de heliga, som hade gemenskap med den Förstföddes allmänna församling och kyrka." - PJSL s. 130

"Sanningssökeri - endast för den ödmjuke!" (Moroni 6)

"En av mormonismens ståtliga och höga fundamentala principer är att mottaga sanning, låt den sedan komma var den vill ifrån." (Profeten Joseph Smiths lärdomar, s. 270) 

Faktum är att vi, till dess att vi har all kunskap, kommer besitta och tro på osanningar som vi tids nog behöver göra oss av med. Tyvärr måste jag säga, att jag, under många år har, inte har varit en sanningssökare. Jag har drivits av rädsla i stället för tro, av konformitet i stället för en strävan efter autenticitet.

Jag har dock uppmanats att söka Guds hemligheter, och lovats att den som söker och tar emot får mer. (Alma 12:9-12; 2 Ne. 28:30; LoF 93:12-20)

Saken är dock sådan, att "sanningen är hård för de skyldiga för den skär dem rakt i hjärtat (1 Ne. 16:2). Vem tycker om en riktigt träffande tillrättavisning? Vem tycker om att, kanske efter lång tid, behöva erkänna att man haft fel? Vem tycker om att känna sig som en dåre?

Den stolte tar inte med glädje emot sanna ord om egna tillkortakommanden eller de hos dem man håller av. Samma sak gäller för de som tyr sig till olika institutioner och organisationer. Kritiken mot gruppen blir personlig. Vi går i försvarsställning, när vi egentligen borde vända andra kinden till (Matt. 5:39) och försöka med överbevisning, långmodighet, mildhet, ödmjukhet, uppriktig kärlek, välvilja (LoF 121:41-42).

Den som verkligen söker sanning (på riktigt, alltså) är också ödmjuk och inser att omvändelse är nödvändig. Omvändelse är till sin natur omvälvande och ett hot mot det invanda och bekanta. Vi vet aldrig vart omvändelsen tar oss och vad den kommer göra med oss. Denna osäkerhet hanterar bara den som förtrösta på omvändelsens upphovsman och fullkomliggörare (Moroni 6:4). Alla andra fruktar den och lever hellre med den osanning och de brister och ofullkomligheter som vi har lärt känna, uthärda och till slut föredra.

Den med tro på Jesus vet att Han är sanningen och kan därför inte acceptera osanning. Osanning frälser inte, och vi måste våga offra våra mest älskade osanningar för att komma till honom, som är Sanningen (Joh. 14:6).

"Nu uppmanar jag er att söka denne Jesus" (Eth. 12)

Om Ether 12 finns mer att säga än vad jag har tid att skriva. Det som är viktigast är dock inte vad jag lär mig, utan vad du lär dig.

Moroni avslutade denna del av sin sammanfattning av uppteckningen om Jareds folk med följande uppmaning.

Och nu vill jag uppmana er att söka denne Jesus om vilken profeterna och apostlarna har skrivit, så att nåden från Gud Fadern och likaså Herren Jesus Kristus och den Helige Anden, som vittnar om dem, må vara och förbli i er för evigt. Amen. - Eth. 12:41

Varför får vi denna uppmaning? Varför behöver vi söka, och finna, Jesus?

Vi läser följande i de verser som föregår ovanstående.

Och vidare minns jag att du har sagt att du har älskat världen så högt att du har lagt ned ditt liv för världen, så att du skall kunna ta det tillbaka för att bereda en plats åt människobarnen. Och nu vet jag att denna kärlek som du har haft till människobarnen är detsamma som kristlig kärlek. Om därför en människa inte har denna kärlek kan hon inte ärva den plats som du har berett i din Faders boningar. […] Och det hände sig att jag bad Herren att han skulle visa icke-judarna nåd så att de skulle kunna ha denna kärlek. Och det hände sig att Herren sade till mig: Om de inte har denna kärlek så rör det inte dig, du har ju varit trofast. Därför skall dina kläder göras rena. Och eftersom du har insett din svaghet skall du göras så stark att du kan inta den plats som jag har berett åt dig i min Faders boningar. - Eth. 12:33-37

Moroni lär sig att Jesus har förberett de himmelska boningarna genom sin kärlek och de kan endast intas av de människor som har samma kärlek. Med insikten om att denna kärlek är absolut nödvändig för att vi, icke-judarna, ska bli frälsta bad Moroni att Herren skulle visa oss nåd så att vi "skulle kunna ha denna kärlek." Herrens svar är intressant, och också skälet till varför Moroni uppmanar oss att söka Jesus. Herren säger att det inte påverkar Moroni om icke-judarna inte har denna kärlek, för han, Moroni, har ju varit trofast.

Oj! Herren vill inte ge Moroni det han ber om. Eller, jo det vill han. Men inte utan att icke-judarna vill ha kärleken - och söker den. Därav uppmaningen att söka Jesus, så att nåden kan kan vara och förbli i oss. För så är det, den kristliga kärleken är en nådegåva.

"Vakna till medvetande om ert hemska tillstånd" (Eth. 8)

Jareds bror var tveksamt inställd till sitt folks begäran om att få en kung. "Sådant leder förvisso till fångenskap" sa han (Eth. 6:23). Därefter följer en kortfattad redogörelse över de kungar som kom och gick och uppfyllde Jareds brors ord.

Eftersom Mormons bok är skriven för oss frågar jag mig, varför har Moroni valt att ta med dessa berättelser och bara nämna dem i förbifarten? Moroni svarar själv på frågan.

I Eth. 8 läser vi om en kvinna som var en bidragande orsak till att det bildades hemliga sammansvärjningar i landet (se v. 7-18). Moroni kommenterar på detta enligt följande.

Ty Herren verkar inte i hemliga sammansvärjningar, och inte heller vill han att människan utgjuter blod, utan har i alla avseenden förbjudit det ända sedan människans begynnelse. Och nu beskriver jag, Moroni, inte deras eders och sammansvärjningars natur, ty det har tillkännagjorts för mig att de finns bland alla folk och att de finns bland lamaniterna. Och de har orsakat detta folks undergång, om vilket jag nu talar, och likaså Nephis folks undergång. Och varje nation som stöder sådana hemliga sammansvärjningar för att nå makt och vinning så att de sprids över nationen, se, de skall förgås. Ty Herren skall inte tillåta att hans heligas blod, som de utgjuter, alltid skall ropa till honom ur jorden om hämnd över dem utan att hämnas dem. - Eth. 8:18-22

Moroni förklarar sedan varför han skrivit historien om Jareds folk.

Därför, o ni icke-judar, är det enligt Guds visdom att dessa ting visas för er, så att ni därigenom kan omvända er från era synder och inte låta dessa mordiska sammansvärjningar, som stiftas för att nå makt och vinning, få övertaget över er — och verket, ja, förödelsens verk drabba er. Ja, den evige Gudens rättvisas svärd skall drabba er till ert fördärv och er undergång om ni tillåter att sådant förekommer. Därför befaller Herren er att ni, när ni ser sådant uppkomma ibland er, skall vakna till medvetande om ert hemska tillstånd som följd av den hemliga sammansvärjning som skall finnas bland er. Annars, ve den för deras blods skull som blivit dräpta, ty de ropar ur stoftet om hämnd över den och likaså över dem som stiftat den. Ty det skall ske att den som stiftar den försöker omintetgöra alla länders, nationers och rikens frihet. Och den åstadkommer alla människors undergång eftersom den är stiftad av djävulen som är alla lögners fader, ja, samme lögnare som bedrog våra första föräldrar, ja, samme lögnare som har fått människan att begå mord från begynnelsen och som har förhärdat människornas hjärtan så att de har mördat profeterna och stenat dem och drivit bort dem från begynnelsen. Därför är jag, Moroni, befalld att skriva detta så att ondskan kan drivas bort och så att den tid kan komma då Satan inte har någon makt över människobarnens hjärtan, utan de kan förmås att ständigt göra gott, så att de kan komma till all rättfärdighets källa och bli frälsta. Eth. 8:22-26

Moroni blev befalld att skriva det han skrev, och han gjorde det för att visa oss den ondska som finns i de hemliga sammansvärjningarna och den risk vi löper genom att inte vakna till medvetande om vårt hemska tillstånd som följd av att dessa sammansvärjningar finns bland oss.

Vilka är då dessa hemliga sammansvärjningar? Det finns mycket skrivet om detta (det är bara att googla "secret combinations"), och jag kommer inte svara på frågan. Inte för att svaret inte är viktigt utan för att vi, var och en, är uppmanade att vakna till medvetande om vårt, dvs. ditt och mitt, hemska tillstånd. Som en följd av att vi vaknar till medvetande kan ondskan drivas bort. Först tänkte jag skriva att "vi kan driva bort ondskan", men det är faktiskt inte vad Moroni skriver. Jag tror att Herren driver bort ondskan från oss eftersom våra ögon är fästa på Guds är, våra sinnen fyllda med hans ljus och våra hjärtan fästa vid hans kärlek.

Bergspredikan - en möjlighet till komparativ läsning

Så här ser det ut.

Till höger, under rubriken "Dokument" hittar du numera Bergspredikan i fem olika versioner i samma dokument.

Detta är tänkt att underlätta studiet och läsningen av en av de viktigaste budskap Jesus gav. Framöver kommer jag nog återkomma till detta, men till dess får du chans att återupptäcka denna skatt av sanning och kraft.

"Härigenom fördes folket till omvändelse" (Eth. 7)

Innan Jared och hans bror gick ned i sina gravar frågade de folket vad de önskade av dem. "Ge oss en kung!" var deras svar. Jareds bror skakade nog på huvudet medan han krasst konstaterade att "sådant förvisso leder till fångenskap" (Eth. 6:22-23).

Samma inställning till frågan om tillsättandet av kungar hade Nephi när hans folk ville att han skulle bli deras kung (2 Ne. 5:18). Även profeten Samuel var tveksam till att ge judarna den kung de bad om. Men Herren sa till honom att ge dem vad de önskade (1 Sam. 8:5-22). Detta ledde till slut till gråt och tandagnisslan.  Herren tilldelar verkligen "människorna [...]  i enlighet med deras viljor, vare sig de är till frälsning eller till undergång" (Alma 29:4), eller som James Hetfield sjöng: "Be careful what you wish for, you just might get it."

Efter många om och men fick jarediterna sin kung. Det dröjde inte många generationer innan problem uppstod.

Under Shules regering kom profeter bland folket som var sända av Herren, och de profeterade att folkets ogudaktighet och avgudadyrkan skulle bringa en förbannelse över landet och att de skulle gå under om de inte omvände sig. Och det hände sig att människorna smädade profeterna och hånade dem. Och det hände sig att kung Shule dömde alla dem som smädade profeterna. Och han utfärdade en lag över hela landet som gav profeterna befogenhet att gå vart de ville, och härigenom fördes folket till omvändelse. Och tack vare att folket omvände sig från sin ondska och avgudadyrkan skonade Herren dem, och de började åter få framgång i landet. Och det hände sig att Shule födde söner och döttrar i sin höga ålder. Och det blev inga fler krig i Shules dagar, och han kom ihåg de stora ting som Herren hade gjort för hans fäder då han förde dem över det stora djupet till det utlovade landet. Därför dömde han i rättfärdighet under alla sina dagar. - Eth. 7:23-27

Detta är inte första gången Herren har skickat profeter till folk i behov av Guds ord och omvändelse. Bara i Mormons bok läser vi om Lehi (1 Ne. 1-2 Ne. 5), Abinadi (Mosiah 11-16), lamaniten Samuel (Hel. 13-15), Ammon och hans bröder (Alma 17-26) m.fl. I Mormons bok läser vi också om Melkisedek som var "kung över Salems land, och hans folk hade tilltagit i ondska och avskyvärdhet, ja, de hade alla gått vilse" och "var fulla av all slags ogudaktighet." "Melkisedek, som hade utövat mäktig tro och mottagit det höga prästadömets ämbete enligt Guds heliga orden, predikade omvändelse för sitt folk" som omvände sig. "Och Melkisedek upprättade fred i landet under sina dagar." (Alma 13:17-18) Mormons bok lär oss om Herrens vägar och hur han interagerar med sina barn. Om vi lär oss detta behöver vi inte, likt Laman och Lemuel, knota som en följd av att vi "inte förstod den Guds handlingssätt som hade skapat dem." (1 Ne. 2:12)

Herren sänder profeter till sina barn, vilket sätter dem i en position att antingen omvända sig eller framhärda och fullt mogna i sin ondska. Konsekvenserna av att inte ta emot profeterna kan vara ödesdigra. I 3 Ne. 10:12 läser vi att "det var den rättfärdigare delen av folket som hade räddats, och det var de som tog emot profeterna och inte stenade dem." Den del som inte tagit emot profeterna, utan stenat, smädat och hånat dem, "sänktes och begravdes i jorden, drunknade i havets djup, brändes upp av eld, överhöljdes eller krossades till döds, fördes de bort av virvelvinden,  överväldigades av rökens töcken eller av mörkret." (jfr 3 Ne. 10:13)

Vari ligger utmaningen när det kommer till att ta emot profeterna? För att ta emot en profet måste vi tro att de är profeter. De profeter som kom till Shules folk vet vi inte så mycket om. Varifrån de kom framgår inte av Moronis förhållandevis korta sammanfattning. Det är inte omöjligt att de kom från ett annat folk, som kanske inte var högt ansedda av jarediterna. Att de, till en början, smädades och hånades var kanske inte så konstigt. Utan att man tar sig tid till att lyssna på en presumtiv profet kommer det vara svårt att förhålla sig till dennes frukt. Och en profets frukt är nyckeln. Jesus sa att vi ska akta oss för falska profeter (underförstått att det kommer komma sanna profeter) och att vi ska känna igen en profet genom dennes frukt (Matt. 7:16 och 3 Ne. 14:16).

Vad är en profets frukt? Helt enkelt dess budskap. Det finns ofta inget annat som kvalificerar honom/henne.

Många folk har utmanats med oväntade, och oönskade, profeter. De ovan nämnda är givna exempel. Den vi kanske har svårast att tänka på i detta sammanhang är Jesus själv. Han kom och vände upp och ner på en religiös tradition. Han kom utan någon synlig myndighet, utan position i den religiösa hierarkin. Det enda som bemyndigade honom var det budskap han anförtrotts från sin Fader. Judarna tog inte emot profeten, de lät korsfästa honom, och de har fått bära konsekvenserna av detta sedan dess.

Shules rättrådiga ingripande gav folket en möjlighet att stilla sin vrede och lyssna och reflektera och kanske be om den frukt de fick predikad för sig. De tog emot profeterna och "började åter få framgång i landet" (detta innebär mer än att de börjar tjäna mer pengar).

Herren verkar agera efter ett mönster, han har ett handlingssätt - han skickar profeter som människorna inte känner igen, med mindre de, med öppna hjärtan och sinnen, hörsammar på budskapet. Den som är bekant med skriften har inga problem att känna igen detta mönster. Frågan är om vi tror att Herren i dag arbetar enligt ett annat mönster. Med andra ord, tror vi att profeter kan komma från utanför kyrkan? En spännande och utmanande fråga. Konsekvenserna av att förkasta Herrens profeter, oavsett varifrån de kommer, kan vara ödesdigra. Så, frågan förtjänar vår uppriktiga uppmärksamhet.