"Ty så älskade Gud världen... att han befallde den att inte synda"?

Jag frågade en läsare om förslag på vad jag kunde skriva om. Inte för att jag inte har idéer (i dagsläget har jag 24 utkast som väntar på min tid och omtanke), utan för att idéer utifrån kräver nya tankar, funderingar och slutsatser. Jag fick följande tips:

Försoningen är ett ämne jag ägnar en del tankar åt. Hur kan vi använda oss av den, är rätt övertygad att det är en underanvänd kraft. Allt som är sönder kan bli helt. Vi lider förmodligen ofta mycket i onödan för att vi missar kristi generösa gåva till oss alla.

Att skriva detta har varit givande, trosstärkande, andligt, mentalt och socialt. Jag hoppas att du, när du läst detta, kan förstå varför. (Och har du en idé om tema för kommande blogginlägg - höra av dig!)

Jesus - the Master Cleaner!

Min uppväxt i kyrkan har inte varit tydligt fokuserad på Kristus. Eftersom det, i större utsträckning, inte har talats, glatts, predikats, profeterats eller skrivits om Kristus, har jag, tyvärr, inte vetat till vilken källa jag kan se för att få förlåtelse för mina synder (se 2 Ne. 25:26). Eller, jag har inte förstått vilken roll synden och misstagen har haft i Guds plan, och därför har jag inte kunnat förhålla mig till det på ett bra sätt. Min uppväxt har tyvärr kantats av mycket skuld och skam.

Wendy Ulrich sa det så väl, och jag önskar att detta hade kunnat sjunka djupt in i mitt hjärta (se Enos 1:3) tidigt i mitt liv.

[The] purpose of life [is] not to get back to God in the same state of innocence and purity we were in when we left Him. Rather our charge here is to learn the compassion, humility, discipline, and understanding of good and evil that come only with experience and risk, failure and resilience. Our charge is to get back to God much, much wiser and better than we left Him, something we can accomplish only through traveling the bruising, bloodying roads of mortal temptation, affliction, and periodic failure, as well as the roads of triumph, satisfaction, and ultimate joy. (Forgiving ourselves, s. 18)

Synd och misstag har en plats i våra liv. I viss mån ska vi undvika dem, men när vi inte lyckas med det, så ska vi lära av dem, och därigenom lära oss och uppleva något som är ännu viktigare än att undvika att ramla i gropen (se mitt tidigare inlägg om gropen och berget). I Mormons bok undervisas vi om detta, men jag tror att vi tenderar att missa implikationerna av undervisningen.

Alma 5:21 Jag säger er att på den dagen skall ni veta att ni inte kan bli frälsta, ty ingen människa kan bli frälst utan att hennes kläder tvättats vita. Ja, hennes kläder måste renas till dess de rengjorts från varje fläck genom hans blod som våra fäder har talat om och som skulle komma för att återlösa sitt folk från deras synder. 

Alma 7:14 Nu säger jag er att ni måste omvända er och födas på nytt. Ty Anden säger att om ni inte är födda på nytt kan ni inte ärva himmelriket. Kom därför och bli döpta till omvändelse så att ni kan tvättas rena från era synder, och så att ni kan tro på Guds Lamm som tar bort världens synder och som är mäktig att frälsa och rena er från all orättfärdighet. 

Alma 13:11-12 Därför kallades de enligt denna heliga orden och heliggjordes, och deras kläder tvättades vita genom Lammets blod. Sedan de nu heliggjorts genom den Helige Anden och deras kläder gjorts vita, eftersom de var rena och obefläckade inför Gud, kunde de inte se på synd utom med avsky.  

3 Ne. 27:19 Och inget orent kan komma in i hans rike. Därför kommer ingenting in i hans vila utom de som har tvättat sina kläder i mitt blod genom sin tro och omvändelse från alla sina synder och genom sin trofasthet intill änden. 

Ether 13:11 Och då kommer även det gamla Jerusalem, och välsignade är dess invånare, ty de har blivit tvättade i Lammets blod. Och det är de som blev skingrade och som samlades in från jordens fyra hörn och från nordanlanden och som är delaktiga i fullbordandet av det förbund som Gud slöt med deras fader Abraham.

Det låg aldrig i planen att vi helt skulle undvika syndens smuts. Det är tydligt och sant (2 Ne. 33:6) att vi är på jord för att tvättas rena. Precis som Jesus själv sa till Nikodemus, "älskade Gud världen [så otroligt mycket att] han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv." (Joh. 3:16) Detta har jag förstått, i vart fall i teorin. Men något som, inte alltför längesen, kom till mig med kraft var den efterföljande versen:

Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. 

Jesus kom inte för att döma, han kom för att frälsa! Och detta är nyckeln till den försonande kraft han nu besitter.

Att komma till Jesus är att bära hans ok

Jesus inbjuder "alla er som är tyngda av bördor [att komma till honom]; han skall skänka er vila." Han fortsätter: "Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matt. 11:28-30)

Att finna denna vila innebär inte bara att vi inte längre stressas av livet, att vi inte längre stressas av andra omkring oss, att vi inte längre stressas av saker som i längden inte betyder något. Att finna Herrens vila är att vi har fått ett tillräckligt hopp varigenom vi kan gå in i Herrens vila från nu och allt framgent, till dess vi vilar hos honom i himlen (Moroni 7:3). Det vill säga, Herrens vila är hos honom själv, det är att ta del av hans härlighets fullhet i detta liv (LoF 84:24), det är att vara frälst!

"Ta på er mitt ok och lär av mig!" En enkel formel för att hitta försoning. Ur detta lär vi oss att försoningen kommer till oss när vi bär Jesu ok och lär av honom. Han kom inte för att döma, han kom för att frälsa, stifta frid, välsigna, förlåta, uppmuntra, tillrättavisa och älska, och att göra allt detta oavsett gensvar (se mitt inlägg om att söka och finn Jesus). Precis som vi ska dömas med det mått vi dömer med så kommer vi hitta försoning när vi ger den till andra, inte för att de vill ha den, utan för att de är sådana vi blivit.

Jesus helar den trasige, för ingen annan kommer komma till honom!

Att använda försoningen (eller komma till Jesus som det egentligen handlar om) gör vi, på ett praktiskt och dagligt sätt, genom att förlåta och älska de omkring oss, och även oss själva. 

Vi har lätt för att säga, och verkligen mena, att andra gör så gott de kan och att de därför kan tillåtas misslyckas och såra. Däremot så håller vi oss själva mot en mycket högre ribba. Du gör också så gott du kan. Låt det vara nog. Du är trasig. Och det är ok. Jesus tar inte emot de som är hela (egentligen av den enkla anledningen att ingen förutom han själv är hel), utan helar de som kommer till honom. Detta innebär dock, att du kommer vara trasig när han tar emot dig. En dag kommer Jesus att hela dig, men till dess att han gjort det vill han att du, i ditt trasiga skick, "frimodigt träder fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då du behöver hjälp." (Hebr. 4:16)

Att döma andra eller sig själv är inte att bära Jesu ok och det ger inte vila. Jesus ger dig frid och utrymme att leva i den takt och på det sätt som Gud vill (dvs. på ett sätt som kommer ta dig ner på dina knän i ödmjukhet och sorg över val du eller andra omkring dig gjort). Du får chansen att lära av dina erfarenheter och misstag - utan att vara fördömd av dem.