Sista delen i serien "Tankar".
______________
Vi är uppmanade att bli som barn. Jag har tänkt på det senaste dagarna. Mina barn tar mig för givet. De tar plats hos mig och drar sig inte för att vara obekväma eller kräva min uppmärksamhet. De tränger sig på och förutsätter att de är viktiga för mig. De söker trygghet hos mig, och när de känner den kan de vila och finna tröst hos mig. De vill ha mig med i det de gör och växer när jag är med dem. De vill visa mig saker de gör, även om de redan visat det flera gånger. De vill bli sedda och uppmärksammade. De vill få medhåll i sin smärta och erkännande i sina glädjor (hur översätter man ”joys” som i ett substantiv pluralis? Svar: glädjeämnen. Då tycker jag glädjor är bättre. Nytt, i vart fall.). De vill att jag ska bekräfta deras utveckling och säga ja, nästa gång fyller du fyra år. De vill visa sin kunskap och höra att de kan mycket. De vill, kort och gott, bli älskade för den de är. Och det är även vad jag, deras far vill. Bli älskad. Kan inte jag förhålla mig till min Fader som de till mig? Om slöjan inte skapar osynlighetens och den fysiska distansens barriär, kan jag inte då leva som ett litet barn med min Far när? Jag vill tro det. Jag vill ju bara vara älskad.
En bra fråga att ställa sig när man funderat på Guds bud: vad vill Gud att jag lär mig genom att leva efter detta bud? På vilket sätt hjälper denna lärdom mig att lämna det jordiska och bli mer andligt mogen? Vart leder Anden mig? Vill jag dit?
Att förstå och ha samma agenda som Herrens är viktigt. Hans mål måste vara mitt också. Annars blir det religiösa livet en ständig kamp och vi kan bränna ut oss.
Vårt eget Getsemane är en plats där vi erkänner vår mänsklighet men låter vår vilja gå upp i Faderns för att vi sedan ska kunna korsfästa den naturliga människan om och om igen. Detta var vad Jesus gjorde och behövde göra för att nå sin upphöjelse.
I våra mörka stunder i livet befinner vi oss vid ledstången med det mörka töcknet omkring oss. Vi kan då inte styras av ljus utifrån, utan vi behöver vara drivna av ett inre ljus (Hel. 5:40-41). I detta läge kan vi bli ett med Herren på ett annat och djupare sätt än annars, och lära oss finna frid i Honom.
Herrens vägar är högre än våra. Vi ska därför inte förvänta oss att VÄGEN till fadern ska kännas bekväm, instinktiv eller intellektuellt rationell. Vägen är andlig och kan bara förstås och kännas igen andligen.
När vi fyller våra liv med skräp behöver vi ägna tid och kraft åt att städa upp och ställa rätt efter oss själva och har varken tid, ork eller förmåga att bli pånyttfödda. Därför är det viktigt att undvika det vi varnas för.
Det som man tycker är viktigast måste vara det som man i slutändan är mest noga att göra och det som man i sista hand prioriterar bort.
När man pratar om profeter och hur de ska vara kan man komma ihåg Ammon, hans bakgrund och vad han gjorde hos lamaniterna.
Saker ska inte få komma emellan mig och mina nära och kära. Barnen ska alltid veta att min tillgivenhet är starkare än några försvunna spikar, smutsiga mattor, trasiga rutor eller liknande. Tillrättavisa, undervisa, men visa sedan att DE är viktiga och att deras intressen är dina intressen.
De andliga erfarenheterna du gör går i arv genom generna till framtida generationer.
Det du gör spelar roll. Är viktigt. Du lägger nu grunden för din familjs trygghet och möjlighet till... utveckling? Att sälja sig kort är emot evangeliet, för din eviga själ/potential är värd mer. Du bygger en båt din familj ska färdas i på stormiga hav, och de är värda ett gediget bygge, utfört med utsökt konstfärdighet, utomordentligt välgjort. Jesus Kristus vill se dig slita för din familj för det var Han villig att göra för dig.
Det kommer en punkt i varje människas liv när kompromissens tid är över, och vi har ett ansvar att förbereda oss för detta.
Isolera problem så att de inte växer sig större än de är - se problemen för vad de är.
Rökning är inte det som gör att man inte blir frälst, ty rökning är en fysisk konsekvens av en andlig brist och det, dvs. andlig brist, är en sak som hindrar evig utveckling. Och detta gäller ju inte bara rökning, utan alla"förbud" vi får i förhållande till det ytliga/fysiska. Vi måste bygga det andliga mer än att hota rörande det fysiska.
Varför vill Gud att vi ska vara tacksamma? Han är ju lika mycket Gud utan vårt tack. Det handlar nog om att vi behöver vara tacksamma för att utveckla den ödmjukhet som behövs. Och tacksamhet gör oss redo att ta emot mer från Gud, och ska vi en dag ta emot allt från honom behöver vi ta emot allt vi kan här på jord. Herrens verk är att ge oss evigt liv. Det han vill att vi gör är då ett steg på vägen mot detta mål.
Att uppfylla all rättfärdighet = man är i Guds rike, all rättfärdighet har man uppnått genom Jesu verk. All rättfärdighet är att bli frälst i Guds rike.
Emottagande av något medför att man måste göra plats för det, och det innebär uppoffring av något annat.
Bergspredikan är en blueprint for exaltation -fråga 1, vill vi bygga det ritningen föreställer, 2, om ja, använder vi ritningen eller använder vi något annat? Hur kan vi använda denna ritning bättre?
Kan vi vara eniga och fortfarande ha olika politiska åsikter? Politisk ideologi handlar om vilket samhälle vi ska ha och hur det ska uppnås. Om en av oss anser att tvång kan användas, då ligger det i sakens natur att vi inte är eniga. Du tycker kanske att jag kan tvingas till något för att nå ett politiskt mål, men det vill jag inte. Oenighet.
Istället för "sacrifice", "exchange". Jag tycker det är ett bättre, mindre "jobbigt" ord, för att beskriva hur en sak vi väljer innebär att vi väljer bort en annan sak. Vi byter ett sätt att leva mot något annat vi hellre vill ha.
Avstå från all ogudaktighet + kärlek = nåd nog för att bli fullkomlig i Kristus. Till slut måste allt vi gör och tar del av vara inspirerat av och, direkt eller indirekt, uppmana till tro på Gud. Om vi ska vara med Jesus han vi inte ta med oss något Jesus inte skulle godkänna.
Precis som Jesus vädjade till sin "pappa" när det var som tuffast kan vi göra samma.
No comments:
Post a Comment