Under generalkonferensen i oktober 2014 talade äldste James Hamula fint om sakramentet och försoningen. I sitt tal citerade han ca 120 skriftställen, men han sa ingenting om att sakramentet innebär förnyelse av förbund. Att han inte sa något om detta innebär givetvis inte att läran inte är korrekt. Av hans tal kan jag dock dra slutsatsen att det inte finnas i skrift att sakramentets syfte är förnyelse av förbund. Under samma konferens talade syster Cheryl Esplin om sakramentet och sa inte heller något om att vi förnyar våra förbund (hon sa att vi "recommit to our covenants").
Dock är det så att det finns oändligt många tal där läran om "förnyelse av förbund genom sakramentet" framhålls som viktig, sann och frälsande. Det saknas dock stöd i skriften och hos Joseph Smith för detta. Att någon någon gång uttryckt denna uppfattning och att detta upprepas av många andra under efterföljande generalkonferenser innebär inte att det faktiskt är så.
Om vi inte förnyar vårt dopsförbund genom att ta del av sakramentet, finns det något annat sätt att göra det?
Ordet "renew" används inte i skriften, dvs. det återfinns inte överhuvudtaget i något av standardverken (GT, NT, MB, LoF, KP). Joseph Smith använder ordet fem gånger i Profeten Joseph Smiths Lärdomar (PJSL), men ingen gång i samband med sakramentet eller förbund (oftast använder han ordet i samband med att få någon att återvända till Herren).
 |
| Brigham |
BY 21 september 1856: When I first met the train of handcarts my soul was full, the scene was overwhelming, our hearts were swollen, as brother Kimball said, till they felt as though they were as big as a two bushel basket. Was it sorrow that produced this? No, but joy; and why so? Because it looked as if the very flood gates of deliverance were opened, and as if we could say to the starving millions, “Come home to Zion, and improve the opportunity that is now open, and renew your covenants, reform yourselves in your lives and conduct.” (JD 4:43)
 |
| Wilford |
WW 6 oktober 1856: I repeat that, as for as those who are disposed to refrain from their evils, to renew their covenants and live their religion, I will have the honor and you the privilege of going forth and renewing your covenants, otherwise their must be a separation. (JD 4:94)
 |
| Heber C. |
HCK 12 oktober 1856: When brother Brigham predicts that certain things will happen if the people persist in a certain course, that prediction will be fulfilled, except the people make a retraction and an atonement sufficient to satisfy the demands of justice; for that is what God requires. When that is done, the sins of the people will be remitted. I speak of this, that you may understand that your rebaptisms must be agreeable to the order laid down. It is not simply a man's saying, “Having been commissioned by Jesus Christ, I baptize you for the renewal of your covenant and remission of your sins,” but you must be subject to your brethren and fulfil the law of God. […] If I have offended brother Brigham in any way whatever—rebelled against him, lied about him, or sought to abuse him, what is the use of my going to the water to renew my covenant, until I have made satisfaction to him? The proper way would be to go to him and say, “Brother Brigham, I lied against you willfully, under the influence of an evil spirit;” or, “I have ill-treated and wronged you, and know that I must make satisfaction, and I am ready to do anything that you say.” Satisfaction must be made to the one injured, or baptism will be of no benefit: the Holy Ghost will not ratify that act until I have paid the debt. Then brother Brigham would say, “I forgive you, and pray my Father, in the name of Jesus, to forgive you also.” Then our Father in heaven would forgive you, and the Son, and the Holy Ghost would forgive you. And if you get pardon of those you have injured, and of the Father, Son, and Holy Ghost, you are free and ready to begin a new life. (JD 5:202)
 |
| Lorenzo D. |
LDY 16 aug. 1857: Within the last twelve months I have seen this people become more humble and prayerful, and I have seen them renew their covenants; I have seen them make restoration and restitution, and give the pledge of their sincerity and integrity; and I have seen the Spirit of the Lord poured out upon them. This also gives me exceeding joy; it affords me comfort and sweet consolation. (JD 6:235)Varken BY eller WW lägger ut texten kring hur "förnyandet av förbunden" går till. HCK förklarar det, och LDY gläder sig över faktum att HCK:s tal togs emot av medlemmarna i kyrkan. Enligt HCK, hur förnyar man sina förbund? Omdop!
Va? Får man göra så? Det kan väl knappast finnas stöd i skriften för det? Om det finns stöd i skriften, hur kommer det sig att det inte görs i dag? Och varifrån kommer "doktrinen" om att vi, genom att ta del av sakramentet, förnyar våra förbund?
Låt oss titta på Nephi (i 3 Nephi). Han "hade fått besök av änglar och även av Herrens röst och således hade sett änglar och var ögonvittne och hade fått sig makt given att veta något om Kristi verksamhet", hans tro på Herren Jesus Kristus var så stor att änglar dagligen betjänade honom, han "undervisade med kraft och stor myndighet" och "i Jesu namn drev han ut djävlar och orena andar, och han till och med uppväckte sin bror från de döda" (3 Ne. 7:15-19). Jag vågar, mot bakgrund av detta, sticka ut och hakan och säga att Nephi tidigare döpts till omvändelse och syndernas förlåtelse. Nephi själv döpte många till omvändelse.
Jesus kom senare till de bland dessa människor som inte hade stenat profeterna. Han gav Nephi makt att döpa folket och förklarade hur detta skulle gå till (3 Ne. 11:21-28). Efter att Jesus avslutat första delen av sitt besök hos nephiterna bad Nephi och de andra lärjungarna om det som de önskade mest - att den Helige Anden skulle ges till dem. Efter detta hände det sig att "Nephi steg ned i vattnet och blev döpt. Och han kom upp ur vattnet och började döpa. Och han döpte alla dem som Jesus hade utvalt. Och det hände sig att när alla var döpta och hade kommit upp ur vattnet, föll den Helige Anden på dem, och de fylldes av den Helige Anden och av eld. (3 Ne. 19:9-13)
Omdop får, mot bakgrund av detta, betraktas som en sund evangelieprincip (vi kan också ta Alma d.ä. som ett exempel, men det sagda får räcka). Det finns stöd i skrift så borde det vara helt ok att omdöpa sig för syndernas förlåtelse.
Varför praktiseras inte detta i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (JKKaSDH) i dag? Jag vet inte. En tänkbar förklaring är att det på något sätt har utvecklats en lära som ersätter behovet av omdop - förnyelse av förbund genom sakramentet.
Det första dopet genomfördes när Adam "fördes bort av Herrens Ande och bars ned i vattnet och lades under vattnet och lyftes upp ur vattnet." (Moses 6:64-66) Från denna tid och till dess att Jesus kom i köttet offrades djur som symboler för Guds lamms offer. Jesus uppfyllde denna lag. Jesus förklarade att den tiden nu var förbi (3 Ne. 9:19-20). Ett "förkrossat hjärta och en botfärdig ande" var numera det offret Jesus ville ha. Kan vi koppla ihop hjärtat med Jesu kropp/brödet och anden med Jesu blod/vinet?
I LoF 59 uppmanas vi att offra upp våra sakrament på sabbatsdagen, och att offra "ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande" (v. 8).
Vad är kopplingen? Finns det någon (vid sidan av våra fäders traditioner)?
I Moroni 8 läser vi följande.
Och omvändelsens första frukt är dopet. Och dopet kommer genom tro för att uppfylla buden, och att uppfylla buden medför syndernas förlåtelse. Och syndernas förlåtelse medför saktmod och ödmjukt hjärta, och genom saktmod och ödmjukt hjärta kommer närvaron av den Helige Anden, den Hjälpare som fyller oss med hopp och fullkomlig kärlek, den kärlek som består genom ivrig bön till dess änden kommer då alla de heliga skall bo hos Gud. (Moroni 8:25-26)
Dessa verser kan sammanfattas i följande figur.
Om vi genom sakramentet förnyar våra dopsförbund borde det innebära att löftet kopplat till sakramentet har med våra synders förlåtelse att göra. Löftet är dock att "vi alltid ska ha hans Ande hos oss".
Kung Benjamin sa följande om hur vi behåller syndernas förlåtelse?
Jag önskar "att ni skall komma ihåg och alltid hålla i minnet Guds storhet och er egen intighet, och hans godhet och tålmodighet mot er, ni ovärdiga skapelser, och ödmjuka er intill ödmjukhetens djup och dagligen åkalla Herrens namn och stå fasta i tron på det som skall komma, det som talades genom ängelns mun. Och se, jag säger er att om ni gör detta kommer ni alltid att fröjda er och vara fyllda av Guds kärlek och alltid behålla era synders förlåtelse." (Mosiah 4:11-12)
Det kung Benjamin säger ligger närmare erhållanet av saktmod och det ödmjuka hjärtat, för han fortsätter och säger att
[ni, om ni alltid behåller era synders förlåtelse,] kommer att tillväxa i kunskapen om hans härlighet som har skapat er, eller i kunskapen om det som är rätt och sant. Och ni kommer inte att ha någon önskan att skada varandra utan önskar då leva i fred och ge var och en vad honom tillkommer. Och ni kommer inte att tillåta att era barn går hungriga eller nakna. Inte heller kommer ni att tillåta att de överträder Guds lagar och slåss och grälar med varandra eller tjänar djävulen, som är syndens mästare och som är den onde ande som våra fäder har talat om, han som är fiende till all rättfärdighet. I stället kommer ni att lära dem att vandra på sanningens och allvarsamhetens vägar. Ni kommer att lära dem att älska varandra och att tjäna varandra. Och ni själva kommer även att bistå dem som behöver ert bistånd. Ni ger då av era ägodelar till honom som står i behov, och ni låter inte tiggaren bönfalla er förgäves och kör inte bort honom för att förgås. (Mosiah 4:12-16)
Det verkar som att det konstanta havandet av Jesu ande hos oss är en progression från dopets initiala effekt - syndernas förlåtelse.
Den Helige Anden är, enligt min uppfattning, inte samma sak som Jesu ande. Den Helige Anden är, enligt återställelsens lära en separat person i gudomen. Det ligger därmed nära till hands att tolka löftet i sakramentsverserna som att det är Jesu egen ande som ska vara med oss. Va? I Johannes 14 säger Jesus följande.
Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom. Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. - Joh. 14:18-21, 23
Jesus ska komma till oss. Eller som Joseph sade om den Andre Hugsvalaren/Hjälparen:
Sedan en person har fått tro på Kristus, omvänt sig från sina synder och blivit döpt till syndernas förlåtelse och erhållit den Helige Anden (genom handpåläggning), vilken är den förste Hugsvalaren, och om han sedan fortsätter att ödmjuka sig inför Gud och hungrar och törstar efter rättfärdighet och lever av varje Guds ord, skall Herren snart säga till honom: Son, du skall bliva upphöjd. Då Herren har prövat honom noga och funnit, att han är fast besluten att tjäna Herren, trots alla risker och hinder, så skall den personen finna sin kallelse och utkorelse säkerställd och då skall han erhålla förmånen att mottaga den andre Hugsvalaren, vilken Herren har lovat de heliga, såsom det står i Joh. 14:12-27. Lägg märke till verserna 16, 17, 18, 21 och 23: [dessa verser citeras men utelämnas här - se ovan] Vad är då denne andre Hugsvalare? Det är ingen mer eller mindre än Herren Jesus Kristus själv. Detta är summan av det hela: Då någon erhåller denna sista Hugsvalare, ledsagas och betjänas han av Jesus Kristus personligen eller då visar sig Jesus Kristus för honom tid efter annan, och Jesus skall även uppenbara Fadern för honom, och de skola taga sin boning hos honom, och himlarna öppnas i syner för honom och Herren skall undervisa honom ansikte mot ansikte och han kan få fullkomlig kunskap om Guds rikes hemligheter. Detta nådde de forna heliga, då de hade sådana härliga syner - Jesaja, Hesekiel, Johannes på ön Patmos, Paulus i de tre himlarna och alla de heliga, som hade gemenskap med den Förstföddes allmänna församling och kyrka.
Jesus ska ledsaga oss. Detta kommer en dag ske genom att han visar sig för oss tid efter annan. Till dess att vi är redo att ta emot dessa besök, vilket inte är orimligt att anta, kommer vi ledsagas av Honom personligen, genom hans Ande, som då alltid är hos oss.
Slutsats
Ja, det verkar finns lite stöd för att vi verkligen förnyar vårt dopsförbund genom sakramentet. Dess syfte är ett annat. Vill vi verkligen förnya vårt dopsförbund verkar det som att vi, vilket kan kännas logiskt, helt enkelt får se till att döpas på nytt. Spännande!
Vad säger du om detta?
