Wednesday, May 27, 2015

Jareds bror, Jared och "dalen norrut" (Eth. 1)

Av olika anledning har jag fått anledning att påbörja en pärm-till-pärm-läsning av Mormons bok. Det var ett tag sen. Denna gång kommer jag, där det inte blir för komplicerat (t.ex. avser jag läsa Mosiahs bok rätt igenom och inte läsa Abinadi före kung Benjamin), läsa boken kronologiskt. Det innebär att jag börjar i Ethers bok.

Jag kommer, när det passar, uppdatera bloggen med lite reflektioner kring det jag läser. Detta blir ett annat sätt att upptäcka och ta emot det som har kommit från under Josephs hand.

Berättelsen om Jared, hans bror och deras resa till ett land som är utvalt framför alla andra på jorden (Eth. 1:38), är även den resan var och en av oss behöver göra och som för oss bortom denna sorgens dal till ett långt bättre löftets land (Alma 37:45). Skriften kan ses som strikt symbolisk, dvs. att inget av det hände på riktigt, eller så kan det vara så att alla "resor" som Herren leder följer samma principer och mönster, och därför blir en resa en modell för alla andra. Jag tror att det sistnämnda är sant.

Jareds bror hette egentligen Mahonri Moriacumr (1). Enligt skriften var han "en storvuxen och mäktig man och en man storligen gynnad av Herren" (Eth. 1:34). Men, det verkar inte som att han av sig själv hade ett mäktigt driv att söka välsignelser från Herrens hand. Jared bad sin bror be till Herren om välsignelser (att undslippa språkförbistring och vägledning till ett utvalt land). Det är intressant att Jared inte ber själv, för han verkar ändå ha haft en tro på att Herren kunde, ville och skulle besvara broderns böner. Dynamiken mellan dessa bröder måste ha varit spännande. Det kan absolut ha funnits en rivalitet och avundsjuka dem emellan, men jag tycker det ligger närmre till hands att de kände en samhörighet genom insikten att de kompletterade varandra väl och att de behövde varandra. Jared var visionär, men det var hans bror som hade relationen till det gudomliga. 

Hur det än var med Jareds och broderns relation gick den sistnämnde till Herren och fick, tack vare Herrens medlidande (Eth. 1:37, 40) ett svar.
Gå till verket och samla ihop dina hjordar, både hane och hona av varje slag och likaså jordens frön av varje slag, och även dina familjer och även din bror Jared och hans familj och även dina vänner och deras familjer och Jareds vänner och deras familjer. Och när du har gjort detta skall du gå före dem ned i dalen som ligger norrut. Och där skall jag möta dig, och jag skall gå framför dig in i ett land som är utvalt framför alla jordens länder. Och där skall jag välsigna dig och dina avkomlingar och av dina avkomlingar och av din brors avkomlingar och av dem som följer dig, skall jag uppresa en stor nation åt mig. Och det skall inte på hela jordens yta finnas någon nation större än den som jag skall uppresa åt mig av dina avkomlingar. Och detta skall jag göra för dig eftersom du så länge har ropat till mig. (Eth. 1:41-43)      
Jareds broder instrueras om att gå ner i dalen norrut för att där möta Herren. Tankarna går inte helt oväntat till Psaltarens ord om att jag, "inte ens i den mörkaste dal fruktar något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg." (23:4) Jesus ord om att "den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd" (Matt. 23:12) passar väl i sammanhanget. Symboliken är tydlig. På vår resa kommer vi, innan Herren verkligen möter oss och banar vägen till det utvalda landet, behöva sjunka lågt i ödmjukhet och insikt om vår svaghet (Eth. 12:27). Jakobs ord är högst relevanta i sammanhanget:
Och för den som bultar skall han öppna. Och de visa och de lärda och de som är rika, som är uppblåsta på grund av sin lärdom och sin visdom och sina rikedomar — ja, det är dem han föraktar. Och om de inte kastar av sig dessa ting och ser sig själva som dårar inför Gud och kommer ned i ödmjukhetens djup så öppnar han inte för dem. (2 Ne. 9:42)
Både Jesus och den Helige Anden kallas i vissa sammanhang för tröstaren, och den som behöver tröst är den som känner sig låg.

_________________________________________________________________________________

(1) “While residing in Kirtland Elder Reynolds Cahoon had a son born to him. One day when President Joseph Smith was passing his door, he called the Prophet in and asked him to bless and name the baby. Joseph did so and gave the boy the name of Mahonri Moriancumer. When he had finished the blessing he laid the child on the bed, and turning to Elder Cahoon he said, ‘The name I have given your son is the name of the brother of Jared; the Lord has just shown [or revealed] it to me.’ Elder William F. Cahoon … heard the Prophet make this statement to his father; and this was the first time the name of the brother of Jared was known in the Church in this dispensation” (George Reynolds, “The Jaredites,” Juvenile Instructor, 1 May 1892, 282).

No comments:

Post a Comment